Jag bor som mitt i värsta mordhärvan (Fällforsån alltså).

*s*

:-P

http://www.vk.se/Article.jsp?article=219433

Det är viktigt för mej att lyssna till mej själv och göra det jag mår bra av, och undvika att göra sånt jag mårdåligt av. Men ibland hamnar man i ett ekorrhjul och jag känner väl särskitl att jag kan ha svårt att undvika att hoppa in och springa med. Men jag måste ju inte, så varför gör jag det?

Igår värmde solen som tusan och jag tömkörde Lejonhjärta. Det var en sån dag då solen behövdes lite extra mycket, och det kändes stundvis som om den lyste, bara för mej, för oss, för våran del av universum därute i skogen med tallarna, lingonriset och alla fåglar.

Lejonhjärta är en sån glad häst så man kan inte må dåligt i hans närhet. Han skrittar på med spänstiga steg och luftkuddar under framhovarna. Tänker ofta på det i jämförelse med den andre ponnyn, vilken markant skillnad det är i rörelsemönster hos dem.

Eller förresten, skrittar och skrittar, han försöker men det blir taktning lite nu och då. Vem har tid att skritta när man är 3 år gammal och vet att man orkar med att springa precis hur mycket som helst och tycker livet är lattjo, att röra sej är ändå mer lattjo och skogen inbjudande?

Jag har i alla fall inte hjärta att korrigera honom såsom jag kanske borde ;-).

Istället fick jag för mej att jobba med halter. Tjopytt. Han är världens duktigaste på att stå stilla om han verkligen måste... Men igår behövde han nog inte, enligt honom själv. Istället blir han så laddad att han står och piaffera, vill röra sej åt sidorna men jag ramar in honom i tömmarna. Hopplöst, så jag gav upp och jobbade istället med traven.

Mycket roligare, äntligen fattar du, hävdade han. ;-)

Jag är så kär i honom men får nog akta mej för att begära för mycket? Han samlar sej så naturligt, att jag lätt går in och hjälper till med takten ändå lite till och får något av en passagekänsla i traven...för att efter beröm och avbrott inse att, oj oj, han är ju bara bebusen, vad håller jag på med?!

Öppnor åt båda håll i traven gick jättebra, det har vi aldrig provat i tömmar förut. Tror det var tillfället på långa tyglar som gjorde skillnaden?

På tillbakavägen var han NÅGOT mer nöjd och kunde skritta med hyfsat avspända steg. Men hela tiden sökandes stigar och "något som eventuellt skulle kunna tänkas vara stigar" att svänga av inpå. Jag älskar dne där egenskapen men kan ibland känna mej lite tråkig och lat som hela tiden avbryter hans upptäckarlusta. Gick där och tänkte att, jamen va fasiken, jag måste kunna hitta någon LITEN vuxen (eller tonårig?) ryttare som delar samma livsglädje och upptäckarglädje som Lejonhjärta, som kan fara ut i skogen och bara upptäcka alla stigar och allting tillsammans med honom på hans rygg?

Man är mer farbar när man rider, när jag tömkör är jag lat för det är drygt att ta sej fram där det är väldigt otympligt med tömmar i händerna, och Lejonhjärta må vara en rolig ponny men promenader med honom tenderar att bli väldigt enerverande eftersom han har så svårt att "bara gå". Det måste ju hända något precis hela tiden.

Trollfuxa stod jag länge och masserade i hagen då hon är riktigt tokspänd i ena hamstringsen. Där har hon en gaaaammal skada, men nu är den riktigt dålig.

Jag brukar inte gilla massage, tycker inte mej få någon direkt effekt av det. Men nu blev det effekt, extremt tydlig sådan!

Hursomhelst, Trollfuxa älskade det, jag stod i princip bara med händerna där hon ville (en på vardera infästning av semitendinous/membranosus-brorsorna, typ) och lutade mej allt jag kunde mot henne så "satte" hon sej i mina händer och gungade fram och tillbaka med tapirnosen.

Det var härligt, och muskeln var helt annars när hon gick iväg...men 10 min senare såg den likadan ut igen.

Det behövs ju att hon lär sej att släppa på den i rörelse också, annars kommer det bara falla tillbaka in i "gammalt mönster".

Idag har veterinären varit här och kollade tänderna. Hon hade lite vågbett och det beror på att hon börjar bli gammal. Det gör mej lite ont och orolig, hon är ju bara 17! Det är ingen ålder egentligen. Men livet har varit hårdare än det borde, mot Trollfuxa. Hursomhelst lugnade veterinären mej eftersom det inte behöver betyda något, man håller efter och kollar upp henne varje år så kan hon lika gärna bli en gammal häst. Kollades lite i övrigt också, och så bajade hon en fin hög i gången sådär lägligt, så vet tog med sej en påse skit för att göra träckprov. Nästa anhalt för tjejen är hovslagaren.

Hon har ätit brutalt bra senaste 2 dagarna, jag ger henne i princip fri tillgång på lucernhack (fyller på när jag ser att det är slut) och hon smaskar i sej med jämna mellanrum ur hinken, äter väldigt bra ur balen som står inne i hennes hage och utöver det kanske vi landar på omkring 0,5 kg Krafft PLuss grön och maxdos soja (0.4 kg) hittills.

Solen är skön, tycker vi alla, men kanske särskilt katterna.

Jag borde plugga nu (eller?) men ska nog faktiskt lägga mej att vila lite, sedan jobba med Tjaldur, sedan in mot stan och löpträna innan Idol...tidsoptimistisk igen eller vad tror ni? Jag hoppas det går.

(för övrigt väljer jag medvetet att inte skriva om "ståhejet" i övrigt, då jag helt enkelt inte mår bra av det. Så därav lämnar jag min blogg fri från det.)

Katter är världens bästa healers, sägs det.

Läste i en söt liten bok hos S igår om att man visat på att vibrationer mellan en viss hertz (?) är läkande, och att katters kurr ligger just i samma omfång som dessa vibrationer. Alltså kurrningen är ett sätt att läka sej själva på. Men en trevlig bieffekt är ju att kurrandet läker även folk och fä i närheten.

Jag tror ju den där helande effekten är djupare än så, inte bara fysiskt kopplat till kurrandet.

Idag pysslade jag om lilla tanten i solskenet. (efter rårakor *mums*) Det blåser som tusan men mellan varven så mojnar vinden och solen värmde så stekhett i ansiktet. En märklig kombination, men just när vi var ute hade vi tur och solen stack fram sina värmande stärkande strålar mer än både förr och efter. Mot solväggen hade vi det supermysigt. Katterna, 7 styckna, ålade och kråmade sej runt fötterna på lilla tanten. Pippi värst, låg mellan bakbenen på hästen och busade med svansen och bakhovar. Jag försökte sjasa iväg men hon skulle prompt tillbaka i obevakat ögonblick. Trollfuxa stod länge och "mulades" med ett par av de andra kattungarna.

Kattungarnas morsa har ju alltid fascinerat mej och andra genom sin pondus, som även hästar respekterar. Hon kan ligga mitt i vägen för en grupp hästar som kommer farandes, men alla hästarna väjer för henne.

Hon älskar att gosa med hästarna, när de mulas och "nabbas" i hennes päls, men om de tar i lite för hårt så fräser hon till och smäller dem på nosen, sedan kan de fortsätta. Hästarna lär sej fort hennes "regler". Men visst är man rädd att det en dag ska innebära döden för henne.

Gjorde lite ET, men denna gång bara lite lite, och effekten var mer omedelbar, så som sej bör. Jag känner igen henne vid de här små stunderna av pyssel. Den varma jordade energin sprider sej.  Men ute i hagen är hon orolig över ljud och blåst, på ett sätt som jag inte kommer ihåg henne på. Det är säkert bara miljöombytet.

Inbillar mej att det är jobbigare för så jordnära djur, att flytta. De har en annan bindning till jorden de bor på, och blir mer vilse av tvära och långa flyttar än den som är mer "luftig". Men det är bara en känsla jag har, vet inte huruvida det kan stämma.

Min tanke är att hon inte ska behöva flytta någon fler gång...ett sista hem helt enkelt.

Hoppas på att det där med sällsis åt henne löser sej under morgondagen. Det känns så. Det är oundvikligt att saker faller på plats nu. Hjulet rullar liksom...

Hursomhelst, efter det åkte jag inåt stan till en väns häst och stall. Där var ett KM i ponnydressyr i full gång. Den som vann var en otroligt ärtig liten ponny med massa kapacitet men såg inte helt lättriden ut. Känslig, för känslig ;-)

Balanserade hennes häst och det var en fröjd. Oj vad fin den blivit. Den kändes harmonisk till sinnes också.

E åkte sedan med hit, vi åt gott - lax - och snackade häst och kollade på hästar. Behövdes, tack för trevlig sällsis, men jag känner under samtalens gång att jag har svårt att hålla ihop samtalet, blir förvirrad, tappar tråden, flyger iväg i tanken... En klar varning på att, Hey, ta hand om dej. 

Så måste sortera, innan det gått liiite för långt. Inte ägna mej åt sånt som jag vet att jag mår dåligt av. Utan ägna mej åt sånt som jag vet att jag mår bra av. Ska försöka styra upp lite under morgondagen, för att göra sådant som jag måste göra för att må helt ok. Men för det behövs disciplin. En märklig kombination.....borde det inte vara den största motivatorn? Att man får må bra som människa?

Men tydligen inte. Mönster är svåra att bryta...

Blev i alla fall superglad över att få höra M i telefon ikväll. He made my day bara genom att låta mej höra hans röst... "Det största av allt är att få älska" 

Jag är så brutalt sugen på rårakor. Har varit i flera dagar. Men vet ni exakt hur drygt det är att ställa sej att göra käk när man är ensam? Jag är sämst på det. Dessutom vet jag inte om jag klurar ut matberedaren, så jag får riva öfr hand...men får tänka att det blir lite meditation kanske?

Trollfuxa min fining, får små givor med kraft flera gånger per dag nu när jag ändå har "långhelg" och är hemma. Blir den bästa uppfodringen så. Pluss grön och soja blir det förutom lucernhacket. Ska inhandlas havre, behövs mer energi. Kanske olja. Hon envisades med att gå ner på betet och beta hela dagarna och även om det är härligt att se henne så nöjd över att gå på bete, så vill jag hellre hon stoppar i sej av höet, det är ju många gånger mer näringsrikt än mitt "gambete". Så nu "stängde jag för" grindarna till vinterhagen, för att hon inte ska kunna gå ner på betet. Det går ingen nöd på henne, hon har ändå runt 3-4 ha att husera på helt själv...

Hon gillar inte blåsten alls, och det oroar mej. Går in i ligghallen men går ut fort så fort det blåser en vindpust. Reagerar på alla småljud, låser upp överlinjen och ser fjär ut i blicken. Hon som är så jordnära egentligen, inte mycket som rubbar henne - när hon mår bra. Men det är ju miljöombytet också....hoppas jag, "bara", och att hon blir hemmastadd fort...

Ska ringa ut veterinär, dels vill jag ha hennes tänder kollade, och dels då vaccinering och så en liten allmän koll. Men egentligen borde man åka till veterinärstationen för tandkollen, men min jäkla skitbil vill jag inte dra med förrän jag bytt till nya fräscha vinterdäck...

De andra två har gett upp om att flörta över gårdsplanen. Skönt! Tjaldur klagar över att hagen är så bökig för honom men han mår ack så bra av att få lyfta på fossingarna.

Igår var den slöaste dagen någonsin tror jag, fick sin nackspärr av mitt surfande i sängen så jag åkte in mot stan, käkade snabbmat och sedan vidare till kusinvitamin där jag skulle kika på ett travlopp på TV där en kompis häst skulle vara med. Men tji fick jag, för jag kom in genom dörren ungefär 1 min efter att loppet var klart.

Sedan blev jag kvar i stan, behövde den sociala tiden tror jag.

Dajje har skaffat blogg ( http://vivaladaj.wordpress.com ) och kusinvitamin pratar om att göra det med, och det hejar jag förstås på! Mer bloggar att följa är bara kul :-D

Jag är gräsänka i helgen eftersom M springer Lidingöloppet just i skrivande stund. Hade en rätt härlig kväll igår, surfade och tog det lugnt efter skolan, innan jag gick ut och hämtade Trollfuxa. Pysslade om henne ordentligt, babblade och sjöng precis som jag vet att hon älskar att man gör, borstade ur svansen länge och väl, det älskar hon också, blir alldeles darrig på överläppen och simmig i ögonen när man rör svansen hit och dit, och gav sedan en Equine Touch-balansering.

Hon är väldigt instabil i hela bakkärran, orkar knappt stå och hålla upp ett ben för hovkratsning så känner man hur det "krampskakar" kring lederna, men just nu hoppas jag det beror på saknad muskulär styrka. Känns inte bra kring bakknäna, men jag är för okunnig på detta för att veta vad det är jag känner, tyvärr. Korsbenet är "sänkt" alternativt så har höftbenen "krupit uppåt" i SI-lederna (det kan man se på bilderna här nedanför, hon som har HJÄRT-formad rumpa egentligen! :-O ), så det kommer kanske därifrån och från ryggen, men det är ju så svårt att säga. Hon är sliten i hela kroppen, bogen "fastklistrad" längs bröstkorgen, så stel så stel... Veterinär ska hursomhelst få vaccinera henne snart, så får göra en helkoll då.

Fina lilla tjejen, jag fylls av medlidande, önskar att jag inte varit så naiv, men gjort är gjort, nu kan jag ge henne allt som hon är värd. Hon huserar nöjt i sin enorma hage. Hon ska inte vara ensam där i längden (även fast det verkar som om hon tycker det är rätt skönt att ha allt käk för sej själv) men jag vet först på måndag om en väns häst kommer hit, eller om jag ska annonsera ut en lösdriftsplats åt någon lämplig gammal valack eller så.

Pojkarna verkar nöjda i sin hage, de har noterat att det finns en ny häst på gården och de gnäggar med jämna mellanrum åt henne, men annars är det väldigt lugnt. Jätteskönt, jag var osäker på hur Lejonhjärta skulle reagera. På bortaplan är han ju väldigt hingstig, eller har mycket hingstkaraktär ;-), men hittills verkar han inte så upprörd här. Visst visar han sej lite på styva linan när hon är uppe i ligghallen och checkar läget och dricker, då spänner han upp sej och "fluffar" fram i trav och kastar med huvudet i sin hage, men hon ignorerar honom som sej bör, och han kommer av sej fort.

Till gårdagkvällen då, planen var egentligen att komma ut i skogen men det blir så beckmörkt på kvällarna här, så jag tog båda pojkarna på lina istället nere på gräsbanan, den är ju "upplyst" från gatulyktan.

Ja, linade dem inte SAMTIDIGT förstås, utan en och en.

Började med Lejonhjärta som jag har någon tanke om att "grunda" på lina såpass att jag ska våga hitta medryttare som kan hjälpa till med inridningen. Framförallt är det ju tacksamt att påbörja galopparbetet under ryttare, på lina, så det är det jag tänkte lägga grunden för nu. Grundningen innebär egentligen bara att han ska inse att linjobbet också är arbete, inte bara bus och lek-tajm ;)

Han lyssnar bra på rösten men igår fick jag börja med att vara lite övertydlig när det gäller halterna, de har vi slarvat med på lina förut och han "låtsas som om han inte kan". (annars är han väldigt väl befäst i halterna och "att stå stilla") Men han fattade fort. Sedan travövergångar och avsaktningar, jobb med typ 2-3 steg trav och sedan 2-3 steg skritt. Sedan lite mer tempoväxlingar inom traven, han svarar jättefint på rösten och det är roligt att jobba med detta då, det syns att han är helt trygg med vad jag förväntar mej av honom.

Sedan försökte vi oss på galopperna då, men de första 5-6 fattningarna gick mest åt till att rusa, bocka, göra kast åt sidorna och skaka på huvudet såpass att man missar var man är på väg och krockar med tråden precis hela tiden.

Jag brukar jobba med TJaldur på det viset att han fattar galoppen på "väg in" på kortsidan, men det blev nog för svårt för Lejonhjärta, på honom var dte mycket bättre att fatta på väg UT ur kortsidan. TIll slut gjorde han i alla fall flera lugna hyfsat städade fattningar åt båda hållen, så då gav jag mej.

Han är så läcker och fin men blir så ivrig och busig att han får total o-ordning på kropp och ben.

Jobbade sedan med Tjaldur och oj vad det arbetet glädjer mej just nu! Jag började fundera kring att faktiskt använda klickern för traven, för som jag jobbar nu, med att be om övergång uppåt och sedan så fort han visar tendens till att hitta rätt takt, göra halt och gå fram och ge godis och klapp, funkar hur bra som helst - han blir väldigt taggad och motiverad och "letar" rörelsen i kroppen hela tiden och det blir verkligen skillnad i hur ofta han "får in travtakten". Skulle kunna renodla det hela mer mha klickern.

Vore helt underbart faktiskt.

Mats har fått börja jobba med stimulikontroll på tiggandet. Tidigare har vi ju gjort så att så fort han vänder bort huvudet så får han godiset, men nu är det dags att höja kraven tror jag, jag vill inte att han ska stå och göra så precis hela tiden alltjämt - utan vill sätta beteendet under "kontroll", ha ett kommando på beteendet så att säga.

Och då går man ju till väga så att han enbart får klicket/godiset när han gör rörelsen på ORDET. Alla andra gånger som han erbjuder beteendet, så uteblir klicket/godiset. På det viset blir beteendet utan kommando "avbetingat", och kommandot betingat.

VI har så dålig fantasi så kommandot för att vända bort huvudet fick bli "Tigg"........*fniss*

Men det är ju precis det som är tanken. Att han ska lära sej ett annat beteende för att "tigga". Tidigare när M har matat honom så har han ju bara förstärkt själva tiggandet = nosande, nafsande, sökande i kläder. Nu får han förstärka ett trevligare beteende.

Vi provade ju med Lejonhjärta i transporten hos veterinären. M ville så gärna mata honom lite med någon morot eller liknande, men Lejonhjärta är en sådan som verkar ha blivit förstärkt "att vara sur" för att få godiset. Så istället förstärkte vi Öronen fram.

Tjaldur fattade ju efter ETT enda förstärkning, det här "vända bort huvudet". (han kopierar beteendet in i minsta detalj också) Men öronen fram för Lejonhjärta tog fler gånger, kanske 3, innan han hajade. Sedan körde han på att se sockersöt ut, och ack så mycket trevligare det blir då än när han kör fram huvudet och surar och tror att det ska ge godis... 

Helt sanslöst faktiskt, hur smarta de är.

MEN nu tror jag faktiskt att båda pojkarna är lite kvickare än många andra hästar. Eller? Kan det verkligen vara så HÄR "enkelt" att klicka in hästar?

Det är i alla fall hur roligt som helst att börja tänka i de här banorna med operant betingning och framförallt otroligt kul att se hur extremt effektivt och snabbt de LÄR sej när man använder det här tänket.

I alla fall en sån som Tjaldur, som är så lättmotiverad med hjälp av godis, en eller två pelletsar per klick får han men för dem kan han göra typ vad som helst....

Hursomhelst, blev en hel del både tölt och BRA galopp igår men också några fina travförsök och jag bara ler, skrattar, berömmer och han ser så stolt ut så han håller på att krypa ur skinnet.

Enda nackdelen med det är att han ju är så jädra tjock och under ett longeringspass så går det åt MÅNGA pellets även om jag bara ger 1-2 per "klick" (inte börjat med själva klickern ännu på lina dock, men samma tänk), och han behöver verkligen inte ETT ENDA.

Kanske blir 2-3 dl eller så han får per pass och det är ändå en hel del MJ, särskilt när ponnyn i grund och botten ligger nere på 50 MJ eller så, det är så små marginaler.

Så bara av DEN anledningen kan jag inte jobba så ofta med det som jag skulle vilja. Tror annars att han på några dagar faktiskt skulle kunna hitta traven, ja, jag tror dte faktiskt på allvar.

Det enda som kan vara nackdelen med att klicka in traven, tänker jag, är att han sedan BARA erbjuder trav "hela tiden" för att leta klicket. Det jag menar är att jag kanske får svårt att sätta det under stimulikontroll och att han kanske "tappar" galoppen tex?

MEN det känns som helt värda nackdelar ändå, och kommer ju egentligen "bara" an på hur skicklig jag är fortsättningsvis i träningen....och det kan man ju lära sej....om jag får lite TRAV i lilla Tjaldur, så är mycket värt! :-D

Han mår i alla fall bra av att gå i skogshage, där KAN han inte grisepassa ALLS. Så han väljer galoppen i de flesta lägen då de rör sej lite snabbare, men det gör inget, allt är bättre än grisepass. Galoppen blir ju bättre då med!

NU slutbabblat. Hade en härligt gårdagskväll i alla fall :-) Slapp och slö egentligen och gjorde inget "fredagskvälligt", men det känns skönt ändå. Behöver en sån här helg nu.

Min vackra lilla tant. Så klok och vän. Men så sliten och svag nu. :-(

Jag har funderilurat kring det här med mål och delmål och planering vad gäller hästarnas träning och min egen träning. Måste strukturera upp lite för att jag ska "hinna med" framöver, misstänker jag.

Tanken för mej själv är ju att jag siktar på den där terrängmilen på Gammlia. Det låter fjantigt men jag har ju aldrig löptränat i hela mitt liv....men tycker den där 10 km-rundan ser otroligt rolig ut. Den ska hinnas med innan det blir kallt och tråkigt utomhus, inom 4 veckor. Och sedan vill jag gärna springa den i alla fall ett par gånger. Efter det funderar jag på i alla fall ett månadskort på IKSU....ja vi får se, måste bearbeta M isåfall.

Tjaldur ska jobbas mellan 3-6 pass i veckan. Variera mellan promenix, lång tygel, lina också klickerträningen. Tanken var från början att han skulle påbörja moment från inkörningen i år, men det blir inget av på grund av ekonomin, tyvärr "ryms" han ju inte i Lejonhjärtas sele, har inte råd att köpa sele åt honom.

Eller vänta, lite kan vi nog göra bara med hjälp av bröstan....mmm det blir sånt med då! Roligt att fundera kring hur man kan påbörja det!

I alla fall så ska här bokas träning för EJ också. Men om jag inte får låna dragbil (har en idé) så blir det först i november.

Lejonhjärta ska nu först och främst ET-balanseras, jobbas vid hand och på långa tyglar samt tömköras och promeneras ut i skogen. Någon sorts fart och fläng behöver han egentligen också men vill inte sätta honom i vagnen än efter sparkskadan, så det blir väl kanske lite lösarbete också med bus.

Vagnen ska på innan det blir värsta is-sörjan, men jag har inte bråttom med den. Vill att han ska läka ut i muskeln ordentligt.

Lejonhjärta ska också tränas för Eva, är min tanke.

Förresten så är min tanke att försöka komma iväg till ridhus och löshoppa kanske 1 eller 2 gånger i månaden. Vem som får följa med varje gång får vi se. Tjaldur måste ju också få se lite av omvärlden.

Den tredje lilla tanten ska få äta, äta, äta och en massa pyssel. Inga fler planer än så, förrän hon börjar se bättre ut...