Tyckte bilden var så rolig där pojkarna står och trånar efter bruden...

Trött liten tant som njöt av att bli kliad på nacken :-)

Okej då, jag är tjatig men här kommer ytterligare en bild på min favvo-orkídée. Den är inte bara min favorit för att det är en så vacker blomma....utan också för att jag fått den av en person som betyder massor för mej.

Och se på fina fönstret i sovrummet, det jag vilar ögonen på när jag vaknar, innan jag somnar, när jag pluggat för länge, eller bara typ när som helst. Älskar det gröna. Speciellt den som börjat leta sej både ut i rummet, in i lampan och så klättrar den uppför fönstret. Den har jag återupplivat, var alldeles rutten och konstig i våras men se nu, den växer som "ogräs". Och har blivit min absoluta favvo, förutom orkidéerna då förstås. Vad den heter egentligen vet jag inte, har inte sett någon riktigt lik någonstans?

(VILL göra något åt mitt sovrum, tapetsera om och greja en massa, men det får bli ett framtida bekymmer)

Jag brukar aldrig sakna ord när jag ska skriva i bloggen. Försöker snarare begränsa mej så gott jag klarar, för att inte sväva iväg för mycket. Jag älskar att skriva. Bryr mej faktiskt inte så hårt om någon orkar läsa allt. Om det finns någon fler som mej så vet jag att de också uppskattar långa blogginlägg. Jag älskar bloggar som uppdateras ofta, med allt från himmel och jord, rena dagböcker till intressanta funderingar, ja vad som.

Orden brukar inte vara svårhittade för min del. Sedan om de kommer ut så bra, är ju en annan sak, men det jag menar är att tja, jag kan i princip alltid uppbåda en hel strid ström av ord som jag vill (måste) sätta på pränt.

Men nu.......kryllar det bara av såna där ord som tractus corticospinalis, fossa supraspinata, sulcus intertubercularis, basis ossis navicularis och så vidare i min hjärna.

Det är en intensiv period nu inför tenta nästa onsdag med mycket plugg, och jag känner att min hjärna sakta men säkert gått in i ett mode som pendlar från att aktivt och vaket bearbeta kunskap och information, till att helt plötsligt stänga av sej, signalera "SOV!" och liksom helt sluta funka. Senaste dagarna har jag sovit. Och sovit. Och sovit. Det är som om behovet av sömn aldrig nås upp. Inte så konsigt, massor av information för hjärnan att bearbeta.

Jag tycker det känns skönt, jag kan annars ha svårt att verkligen komma i säng och sova. Men nu blir jag så dödstrött att det finns inget annat som lockar så mycket som sängen. Det är en rätt skön trötthet. Någon påträngande panik som brukar infinna sej när man lägger sej ner för att sova, och tröttheten gör att hjärnan inte orkar sortera bland stress och ångest, är som bortblåst. När jag låter ögonlocken falla igen och sömnen ta över medvetandet, så händer det inom sekunden.

Men se där, nu kom det ändå en massa ord.

Jag är så glad att Trollfuxa är på gården igen.

Stormen är inte bra för de två "skrangliga" hästarna, alltså Miró och Trollfuxa. De mår inte bra av det och blir otrygga och har svårt att slappna av. Såna gånger som ett stall hade varit bra, men nu får vi köpa läget, jag har inget stall att tillgå tyvärr.

Idag var det riktigt skönt att se, att nä, hon har inte farit särskilt illa av stormen inatt. Tvärtom faktiskt, så kändes det på Trollfuxa som om hon nu är så pass balanserad att hon klarar sånt här väder. Hon har sett så välmående ut idag, som någon sorts vändpunkt känner jag, hennes utstrålning är stark och mäktig, hon "talar" med hela kroppen på ett annat vis än tidigare.

Jag sitter med en massa plugg och blir både ynklig och knäpp av det hela till slut....Gah, jag kan inget, fattar inget, får panik över allt som jag vill "hinna läsa" innan tentan och så vidare...blir till slut inte alls konstruktivt.

Då är det så skönt att gå ut och pyssla lite med en häst.

Och det finns ingen bättre än Trollfuxa. När jag kom ner till hagen så låg dock både hon och Miró och sov, TRÖTTA efter nattens storm....så fina de var, jag satte mej hos henne och hon ville prompt att jag skulle klia/massera henne framförallt på vänstra sidan av nacken, kråmade sej som en katt mot handen...innan hon bestämde sej att, javisst, nu går vi på promenix!  

Gick för första gången förbi grabbarna i deras hage och Tjaldur & Lejonhjärta blev förstås alldeles till sej.

Upplevde det som att Trollfuxa gillade uppståndelsen....och varför inte? Hästar gillar säkert också "bekräftelse". Två stiliga pojkar som tydligt visar sin uppskattning, vore väl konstigt om hon var helt oberörd? ;-)

Gick sedan en sväng längs deras hage och de bjöd på uppvisning där innanför...Trollfuxa blinkar bara och går vidare...Upp i skogen på min lilla off road-runda. Lite frustande, jag älskar hennes frustande, det är som ett kvitto, ja, det här hjälper mej.

När vi kom tillbaka så masserade jag henne en bra stund. Känner att det är lika mycket för hennes skull, som för min, jag mår så gott av att få använda händerna, kanalisera energi ut från dem, känna värmen från henne och se hur hon njuter.

Trollfuxa är BÄST på att njuta av massage :-D Hon står med darrande underläpp, vill masseras tillbaka, visar tydligt att ja, där, där, gungar emot händerna och Njuter helt enkelt. Goaste hästen i Sverige, minst!

Hennes rumpa börjar vara rund, mest glad blev jag dock över att jag upplevde hennes rygg som fylligare, wiho!

Tidigare har jag bara känt någon sorts motbjudande känsla mot att sitta upp på den ryggen och rida.

Men ikväll blev jag istället jättesugen! SÅ fin såg hon ut :-) Åh så mycket jag skulle vilja hoppa upp och rida.

Så nu är det nog "bara" att börja jobba igång lite smått från marken, med målet att sitta upp.

De andra två får vila helt nu, på grund av mitt pluggande. Jag tillåter mej helt enkelt inte ha så mycket "kul"... Så de kommer gå väldigt lite, om ens något, fram till tentan nästa vecka (om 1½ vecka alltså).

Utan älsklingen.

Visst är man lite larvig (?) men så här är det;

"To see you when I wake up
Is a gift I didn't think could be real.
To know that you feel the same as I do
Is a three-fold, Utopian dream.

You do something to me that I can't explain.
So would I be out of line if I said "I miss you"?"

Klippte lite som vanligt....

Incubus med I miss you är Dagens.

Fy tusan!

Satt och pluggade ikväll men skulle ut på sista kvällspromenixen med Minna (är hundvakt fram till torsdag :-) Så glad att träffa lilla lurven igen!) och så kvälls/nattfodra Miró & Trollfuxa, och så pojkarna.

Hör medan jag sitter och pluggar, disciplinerat utan att ta några onödiga pauser mer än det hjärnan tar på egen hand (när man helt plötsligt inser att tankarna flugit iväg på morgondagens motion av hästar, mat, städning, eller vad fasiken som helst som inte är plugg ;-)) - hur det blåser upp ute och börjar regna. Gah, höststorm igen!

Bara att klä på sej och ge sej ut i mörkret där vid kvart i 23. När det blåser så här så vägrar hästarna komma när jag ropar så det var bara att ta ett snöre och ge sej ner i hagen, i mörker och lera. Man ser ingenting och får känna sej fram med skoterskorna (mm) i leran så man inte druttar omkull (det har jag varit med om, när en fot sugs fast i halvmeterdjup lera typ och man liksom stupar med näsan före rätt ner i geggan i mörkret). Regnet piskar i ansiktet och man känner att man lever...

Inga hästar vid balen, nähä, bara att vända och gå tillbaka för att ta sej till andra åkern i hagen, på andra sidan skogsdungen.

Och där stod de båda två och tryckte, ända längst bort, med rumporna mot rusket.

Sedan krångla med täcken över hela gårdsplanen, båda hästarna tacksamma att få på sej dem visserligen men det var inte lätt att få Trollfuxas på plats därute i hennes fålla, jag arbetar utan belysning och det blåser så vinden drar tag i täcket och gjordar hela tiden.

Sedan medan de åt så fick ju Minna sin kvällspromenad....Tänk om man vore hund, hon alldeles överlycklig, hoppar, snurrar, skäller, "Wiiiiiieee ska vi på promenix matte, jippikajej". Hon glädjerusade fram och tillbaka i värsta räserstilen som vanligt.

Man har mycket att lära av en hund ändå, tänk att kunna vara sådär glad trots att regnet piskar en i ansiktet, det är kolsvart ute och ja....bara allmänt jävliga omständigheter?

Jag kunde i alla fall inte låta bli att skratta åt henne där hon stojade på under promenaden, där jag gick och kisade mot regnet.

Nu ligger jag i min säng och surfar och lyssnar på stormen som drar tag i huset nu och då. Visst är det mysigt...när man sitter inomhus i värmen!

Men jag ogillar verkligen hösten skarpt. Mörker och lera och blåst. Att bara hitta sina hästar i hagen är ju ett projekt!

Så sammanfattar jag torsdag och fredag. Torsdagen begav jag mej hemåt N-ling och mams och paps och fick helt nya vinterdäck på bilen och de gamla omlagda på transporten (hehe, lyx att ha någon annan som lägger om ;-) , så jag passade på). Sedan var vi till hem till mams & paps och åt underbart god kantarell-lasagne, MUMS. Fick med mej två matlådor, plus en liten korg med torkade trattisar....Nu har jag både torkade Karl-Johan och trattisar, förutom att jag har förvällda gula och så någon sopp (? hmm kommer inte ens ihåg längre!) i frysen. Förutom flera liter blåbär. LYX! Känner att den här vintern kan jag nog lyxa mer än vanligt med gott käk...:-)

I alla fall, kikade i en Pelargon-bok hos mamma som hon köpt nyss. Åhhh blir alldeles inspirerad! Vad drygt att behöva vänta till våren, jag vill ha en massa pelargoner! Jag är inne i ett stim av "blommor", lättskötta växter som ger vackra blommor = min grej just nu. Orkidéerna ger massa glädje men pelargoner är också tjusiga. Alla internetsidor där man kan beställa, öppnar inte förrän i november eller senare heller. Nåväl :-)

Sedan åkte jag hem och sov, typ. TRÖTT med stora bokstäver nuförtiden!

Fredag en kort föreläsning om övre ext, sedan åkte jag hem och betalade lite räkningar (puh vad skönt att ha det gjort), matade litehästar och sedan vidare mot N-ling igen, för farfar fyllde ju 93 och hade fika.

Sedan åkte jag & Kusinvitamin mot travet och där träffade jag M med Lasseman. Åhh så fin han såg ut, och när vi stod och kikade på loppet så konstaterade vi först att man ser dåligt från stallbacken, sedan när de sprang förbi så "Men leder han inte?" och visst gjorde han det! Låg i ledning nästan hela loppet, bra tid, riktigt FIN. Sedan i sista kurvan syntes att han "tappade" lite och sedan slog han över i galopp - fick förklaringen sen att en sko flugit.

GAH!

Jag konstaterar att jag inte är hästägar-material, blir jäkligt nervös bara jag känner en häst ju ;-)

Blev i alla fall mäkta KÄR i en kallblodstjej i sista kallisloppet, Bångsta Gulla hette hon. WOW! Tyvärr galopperade den också på upploppet, det såg ut som en känslig tjej som fick lite svårt med aktionen när det blev för mycket hästar runtomkring eller så (???) men så grymt läcker aktion i grund och botten, hon dansade runt i den schwungigaste trav jag sett på otroligt länge, i defileringen och under värmning/volter.

Den hade gärna fått flytta hem till mej! :-P

Faktiskt Troll Jahn i henne, men Gullsvarten som pappa. Ska undersökas närmre vad det är för häst, senare....

Somnade tidigt igår och vaknade av att solen sken på tallarna här utanför. Det är överlägset bästa sättet att vakna på.

Tänkte nu käka frukost och kika på Idol på tv4.se/idol, sedan ska jag plugga i åtminstone 1½h.

I övrigt måste jag stapla ved (helt slut inne i panncentralen nu, så nu kan jag inte skjuta på det längre) och så är det ju så fint så jag vill ut med hästarna i skogen!

Men plugget går i första hand...

Nåväl, over and out.

Katterna följde mej upp i hagen när jag skulle morgonfodra pojkarna. Så vackert ute och fridfullt där i skogen.

Satte mej på huk för att fota katterna men vips hade jag dem uppi mej, och Buddha på ryggen. Ursäkta min galna min ;-)

Det är Indra som hjälper mej att plugga, på första bilden.