Fick en film av K över MSN, Cashback, någon dag i veckan. Som handlar om uppbrott, vad händer när man gör slut, när ett förhållande tar slut?

Rekommenderas! Gillade filmen väldigt mycket.

Men...undrar bara en sak.... FINNS det såna killar?

Är det konstnärer man ska ha alltså?

Om man vill bli sedd, bekräftad, från insida och ut, någon som kan se det vackra i mej oavsett vad, älskad?

Vad tror ni?

Igår, dagen efter att mitt förhållande gått i kras på riktigt denna gång, så var jag ynklig och ledsen och la mej i min soffa framför Sex and the City-filmen, en påse chips och taco-dipp, juice. Så lagom film att ligga och titta på och njuta av att vara "någon annanstans", men samtidigt låta tankarna och känslorna inombords mala på. Jag tror tårarna föll på mina kinder konstant första timmen.

Och visst var det en ok film, det tycker jag verkligen!

Men blev så irriterad på slutet, fan heller att det ska få bli lyckliga avslut - läs alla förlåter alla och går tillbaka till varandra, på det där viset, när man själv mår piss och bara helt enkelt inte vill tillåta sej att tänka den tanken, när man bara vill stänga av allt hopp om förändring och reunion.

Men jaja, det fick väl gå! :-)

Som E sa idag, att vaddå, ert avslut är väl det lyckligaste?

Och det är ju så. Detta är ju det bästa för både mej & M.

Men jag är idealist som vill att världen och kärleken ska vara som i filmerna, i de romantiska dramatiseringarna.

Ni som känner mej vet att jag är sämst på att hålla ordning på vilka filmer jag sett, vad de handlade om, vad jag tyckte om dem. Det är faktiskt ett drygt handikapp som jag tänkte att min blogg kanske kunde hjälpa mej med? För om jag skriver om de filmer jag ser, här, så kan jag ju lätt gå tillbaka och se vad jag tyckte och tänkte och...kanske framförallt se vilka filmer jag faktiskt sett redan. ;-)

Tänk, att bloggen kan vara ett hjälp för seniliteten!

I fredags var jag på bio med E & Kr och såg Män som hatar kvinnor. Jag har aldrig gett den genren av böcker och filmer någon ärlig chans tror jag, så jag hade inte så höga förväntningar egentligen. Men blev mycket positivt överraskad. Och också väldigt imponerad i den tuffa bruden, inspirerande på något vis att se hur människor kan gå genom helvetet med konstruktivt sinne. Så därför har jag nu beställt att få låna böckerna av morsan.

Rekommenderas!

Det var dessutom rätt härlig stämning i biosalongen, låter märkligt men jo, så var det. Lite lagom uppsluppet och avspänt bland fullsatta rader. Gillade framförallt den/de som drog häftigt efter andan och fick halva biosalongen att skratta. ;-)