Nu när det är vinterland och snön fortfarande en vecka senare faktiskt ligger kvar utan särskilt mycket isfläckar, i alla fall ute i Fällis....så ökas suget FÖRBASKAT mycket för att rida och köra! Gahhhh jag vill ut i skogen och mysa av snö och snöridning och snökörning!

Funderade på risslorna jag har hemma i Brattis. Undrar om Trollfuxa kan tänkas dra dem utan alltför mycket stress och press inblandat? Nu är det ju bara en tanke, för att kunna köra risselslädarna behöver jag en loksele åt tanten och en rejäl sådan kostar många slantar, så någon sådan kommer jag nog inte kunna inhandla, MEN ändå - tänk er att fara ut i snön och många minusgrader sittandes inbäddad i fårskinn & renskinn i en risselsläde, med en härlig rund vacker rumpa framför sej, pustandes och frustandes av dragandet.

Fast MEST vill jag egentligen ut med henne i skogen, sittandes på hennes runda varma rygg, och ha Miró med lös. Det blir en härlig dynamik och glädje när man har löshästar med ute i skogen särskilt i snö och kyla, de blir så ystra och yra av det, men Miró är lämpligare än "Grabbsen", för han är följsam och lydig och sticker inte iväg på egna äventyr.

Men jag FÅR inte rida just nu. Och det är väl just därför jag längtar efter det så mycket. Jag vill aldrig rida så mycket, som då jag verkligen inte KAN eller FÅR göra det....;-)

Lejonhjärta har känts bra i 3 dagar nu, ingen värme, svampighet eller puls. Men jag vågar inte lita på det, så han får stå kvar i vindskyddsarresten ett tag till. Håll nu tummarna att det fortsätter kännas så bra, och att snön får ligga, det får gärna komma någon decimeter till, så det är mjukt och fint när han ska börja gå ut i hagen igen! Han har börjat köpa sitt eländiga läge och ser bara glad ut när man kommer, men verkar hyfsat lugn i övrigt. Faktiskt gillar jag den nya lite ödmjuka Lejonhjärta som verkar njuta av att man rör vid honom och mer än gärna gosar. Sån har han aldrig varit förut men nu saknar han väl fysisk kontakt i övrigt så då köper han läget bättre ;-)... 

Men han har helt avbarkat en gran vid det här laget, igår fick han en ny gran av M.

Och utombords ;-)

Att komma hem, öppna dörren och mötas av värme, torr varm luft, det "gör min kväll" särskilt om jag är ensam.

Haft en härlig kväll i staden tillsammans med M. Varm inombords.

Igår var jag hos E och tjattrade en massa och såg en film. Så härligt att babbla på med min insiktsfulla vän. Nu sticker hon till Norge och jag är nog lite avis, hon ska rida hela dagarna och ha helt breathtaking natur runt husknuten... Min plan är att besöka henne på mellandagarna, men ekonomin tillåter väl antagligen egentligen inte det. Men ändå, det vore väldigt roligt att få se lite av nordligaste Norge, kanske från hästryggen med? 

E vet precis hur man gör Evis glad...hon försöker ju fixa hem åt alla sina saker nu när hon ska ut på äventyr igen, så jag fick med mej hem några blommor och en massa krukor igår...:-D

Det är blommor som M också kommer tycka om, han har en förkärlek för träd...Men nu måste jag verkligen uppfinna nya platser för alla blommor, alla fönsterbrädor (i de uppvärmds rummen) är knökfulla och mitt kontorsbord och  arbetsbänk... Särskilt nu när det ska julpyntas och fram med adventsljusstakar, så blir det extra knapert om plats.

Men det är ROLIGT göra ju.

E hade fått välja film helt fritt själv och då hade hon valt The notebook. Intressant, med tanke på att jag fått tips om den filmen från annat håll, helt annat håll, tidigare i veckan. Jag har sett den tidigare men jag har ju uruselt minne, kommer aldrig ihåg vad filmer handlat om, bara vilken känsla de gett, och jag kommer ihåg att jag tyckte om den då med.

Härlig film.

Påminner om hur viktigt det är med någon sorts passion i sitt liv, att man måste låta sin inre eld löpa ibland, kreativitet och livsglädje. Inte binda sej vid hur man ska vara, vad man borde göra, vad som är det mest "sensible" sättet att handla på. Man måste våga förlora fotfästet ibland, för att behålla sin själ fri...tror jag.

Och jag blev inspirerad att plocka fram målargrejerna ur garderoben... Fattar inte varför jag lägger in så mycket ...måsten (?) i målandet. I och för sej har jag väldigt dåligt med tid alltjämt för "annat". Men man måste kanske ta sej den tiden, för sin egen hälsas skull, i längden? :-)

Jag älskar olja, lukten, känslan i penseln....men tror mej inte riktigt "kunna" måla något. Knasigt... Kanske en pusselbit på vägen mot en Evelina med stark självkänsla och stor egen trygghet.

Jag skulle vilja lära mej måla med akvarell, inbillar mej att det är lite billigare också, men det har jag inga grejer för just nu. Tror jag inte i alla fall.

Åt saffranssemla ikväll. Vilken bra idé. Tänk att ha en anledning att äta semlor fler gånger per år :-p Sedan moffade jag i mej så mycket pastagratäng med broccoli, ädelost och jordnötter (förutom ostsåsen :-P ) att jag höll på att spricka, och såg på Mitt i naturen med fantastiska tittarfilmer samtidigt...emellanåt en puss, en varm kind, en hand, ja ni vet, sånt som är så värt när man har någon kär att dela sin vardag med..

Fick hjälp tidigare idag med biomekaniken, gick till min gamla skola och satte mej där för att lösa uppgifterna. Världen är liten, läraren där har ju tydligen jobbat som lärare just med biomekaniken på vårdskolan med sjukgymnasterna förut. Skumt!

Katten är tokgosig i knäet nu.

En bra dag!

Och jäklar vilket babbligt blogginlägg. Men så får det vara ibland.

Jobbade med Trollfuxa också lite senare idag. Vad mycket energi i damen!

Jobbade på lina och kollade egentligen mest av hur hon rör sej och hanterar volterna och sin balans/kropp. Sedan släppte jag lös och busade med henne. Kickar och skruvar och frustningar och så faktiskt även lite galoppruscher i alla fall i höger galopp.

Hon ser rätt fin ut, rörelsestörning vänster bak men den kommer alltid finnas där, men i övrigt ändå FIN. Är impad av henne på något vis, hon formar sej i överlinjen helt på egen hand, jag behöver verkligen inte vägleda henne något...men Märta, litegrann som Lasse på en av bilderna från lösarbetet då han var stel, alltså hon viker in nosen lite i en ganska statisk men "maffig" form, som någon sorts balanseringsgrej. Men bitvis blir formen rätt trevlig också.

Men hon är i alla fall riktigt fin och framförallt så sprudlar hon av glädje, hon med!

Lejonhjärta sämre igen ikväll, digitalpuls i båda bakbenen. :-( BLÄ!

Kan han inte bara få bli frisk?

Det är vackert med vinter - snö, kyla och sol!

Titta hur det blir på fönstren inne i mitt uterum. Gnistrande vackert frostigt mönster. När solen låg på i eftermiddags, så det blev ett otroligt vackert sken in i mitt kök där jag satt vid köksbordet, så blev jag glad! Jag älskar mitt hem!

Haha, senaste veckans bilder på Trollfuxa, på samtliga gäspar hon! Helt galet, så fort man tar fram kameran så börjar hon gäspa.

Varit på promenix i snön. Blir galen på halskragen, den blir svettig och äcklig och gör det säkert dubbelt så tungt att gå i skogen, känns det som. Bah! Tjaldur fick gå i snöre en bit och sedan lös. Indra och Karma (kattungarna) följde med också, som vanligt. Knasiga katter som följer med på promenad. Behövde verkligen en sådan här promenad på egen hand, oj oj oj så mycket jag behövde den. En stund av sinnlighet och bara låta fötterna bära mej framåt, tankarna vandra tills själva vandrandet liksom har tömt ut alla irrande tankar, kvar är bara en skön tomhet, som istället fylls upp av allt det vackra i skogen, snön, solnedgången som ger en sån skön mjuk ton i all snö, hästen, katterna, ja själva upplevelsen. Meditation i min smak liksom.

Tjaldur var väldigt frejdig och busig, brallade runt, pruttade och "maffade på sej" när jag busade med honom. Så mycket energi som vill ut!

Kolla hur snön blir som tjocka istappar på Tjaldurs päls. Vaddå TÄCKE på en sådan häst, känns helt galet, han är torr och varm innerst mot huden, det ligger som ett ispansar längst ut på hårstråna, all snön. Men lite festligt, eller i alla fall Raggigt, ser det ut ;)

i sitt liv. Hon är så jäkla go,lägger mej i sängen på kvällen, kanske lite mycket i huvudet, ledsen, och skulle säkert ha svårt att somna. Om det inte vore för lilla kissemissen som lägger sej tätt intill och kurrar intensivt. Jag märker ju på min egen hjärtfrekvens och andning hur lugnande effekt hon har på mej, och efter någon minut eller två så sjunker tankarna iväg in i en drömvärld och jag somnar så jäkla gott.

När jag vaknar är det samma visa, hon ligger någonstans tätt intill, när hon ser att jag vaknar så sträcker hon på sej som bara en katt kan, petar gärna med tassarna i ansiktet på mej, och börjar kurra.

Nu ligger hon på min mage och tittar på mej, kurrar intensivt, så där så att det låter "prrrrr" högljutt, sträcker upp tassarna mot mitt huvud emellanåt och är bara världens finaste och bästaste Pippi.

Vad jag vill ha och saknar.

Ett leende vid min åsyn. Ett riktigt leende,

åh jag får se dej igen, min älskling. Det var

en minut sedan jag såg dej sist men varje sekund

med dej är viktig för mej.

En röst i mitt öra, du är vacker.

En hand på min midja, en innerlig kyss.

En hand längs min rygg, som känner

varenda vindling som ryggen tar, som

möter min rysning med rätt tryck.

Ett stulet ögonblick av en varm kram,

en smekning längs ryggslutet, ett

Jag älskar dej med munnen tätt intill örat,

när tillfället ges.

Att bli indragen i ett rum och nerputtad

i en säng bara för att viljan att vara nära

blir för stor, "Kom med, jag vill visa dej en sak"

bara för att få vara nära mej, just mej.

Bara få känna mej viktigast, önskad, behövd,

älskad.

Någon som mitt i något helt annat måste stjäla åt

sej ett ögonblick av fysiskt närhet, bara för att ingivelsen

blev sådan, viljan, längtan efter den där fysiska närheten

med just mej blev för stor.

Ja, jag vill att det ska kännas som om världen går

under, för dej med, om du inte får vara med mej.

Som att hela ditt liv står på ända, av att veta att

du inte får känna min doft, min hud mot din, mina läppar

mot dina, på en dag. 

Vill ha förståelse för att det känns som om mattan rycks

bort under mina fötter och jag tappar fotfästet, när jag inte

får vara nära dej.

Det är en del av mina behov, här just nu.