Har bärbara bredvid spisen på bänken, surfar och bloggar med ena handen och vispar stuvning med den andra. Vad säger ni om det? Är det bara vrickat eller är det begåvat? :-P Det är ju så jädra tråkigt att vispa stuvning!

Kom på att jag har några filmer ute på youtube, inte så jätteintressanta visserligen men så himla kul att titta på ett tag senare. Men oj vad jag började sakna Flingan. En sån klok häst och en sån självklar ledare, precis som en ledare ska vara, träffar man sällan. Jag vet att han har dte bra hos sin nya ägare, men jag måste tillåta mej att komma ihåg och tänka på de fina minnen jag har med honom. Här från en promenix i skogen med honom lös.

(det finns en del 2 och del 4 utlagda från den här promenaden också, men de orkar jag inte lägga in här...)

Visst är dom fina, båda häst & hundar (fast hundarna syns mest som svarta prickar lite här och där, känns det som *fniss*)

Min galna dygnsrytm hjälper ju inte tröttheten förstås. Borde varit i säng för länge sedan!

Men hursomhelst, ville bara skriva om helgen i övriga ordalaga, utöver hästeriet :p

Förresten så reagerade K på att jag jobbar så mycket med hästarna trots nackkragen och undrade hur det egentligen gick till...okej jag har slarvat rätt hårt med den. Så ledsamt och tröttsamt att ha den där (sätt in valfri svordom) grejen på sej. Får ont i huvudet, i nacken, i axlarna, i ryggen av den. Utan den känner jag typ ingen smärta, nästan mindre än INNAN olyckan, då jag ju drogs med smärta i ryggen lite nu och då och framförallt spänningshuvudvärk ständigt och jämt. Skumt eller inte, you tell me? Tror inte jag knölat ryggraden tillrätta när jag flög av ;-), jag känner fortfarande lokal smärta över några kotor om jag palperar mej själv, men kanske är jag mer medveten om och räddare om ryggen nu än innan, sitter inte lika oergonomiskt (eller lika mycket - rör på mej mer regelbundet), ligger inte på samma sätt och surfar i sängen eller tittar på teve, kanske är mer eftertänksam vid tunga sysslor ute på gården, som bärande av höpåsar, vattenhinkar, snöskottning, vedstapling och sånt.

Det kanske inte bara är en förbannelse att råka ut för en sån här olycka...Bara en tanke.

Men ska på återbesök på tisdag. Kommer sätta mej imorgonkväll och skriva en massa frågor som den kära ryggläkaren ska få svara på. Det ska inte vara lätt att ha en sjukgymnaststudent som patient, så det så. Eller hur mina klasskamrater? När man får träffa en specialistläkare som har lite kunskap som rör vårat "gebit", så ska man fasiken suga ut så mycket kunskap man bara kan ur dom ;-)

I fredags hade vi trevligt hemma hos Heppas. Försökte ragga fler för pokerspel men vi var lite sent ute för det kanske ;-) Gick igenom HELA telefonboken tror jag! Hursomhelst så var det faktiskt riktigt roligt att spela Hold´em på tre denna gång, för vi var alla medvetna om att även annars dåliga kort faktiskt kan och brukar vara bra när man är så få.

Men jag tog hem vinsten för kvällen och vill skryta lite. 20 kronor minsann!

:-P

Sov länge på lördag, sedan lite meltdown i familjelyckan innan det reddes upp och så en underbar kväll hemma med lite Tjaldur-jobb, alla sysslor på gården gjorda, jag fick bjuda en skeptisk M på min favvo mango chutney-lyxgryta till gnocchi - och lyckades win him over på den rätten faktiskt... Såg sedan en film, som jag inte kommer ihåg någonting av just nu.

Mycket mysig och bra lördag, behövdes, jag känner mej ibland helt död, vill bara krypa ner under ett täcke och säga upp livet, då behövs en sån där kväll då man faktiskt anstränger sej för att ha det roligt och mysigt i något så vardagligt som att greja på gården och äta och se på film.

Söndag fick vi gjort en del nyttiga saker på gården, så jag kan slappna av ända fram till nästa helg, staplade ved och fyllde på spån inne hos Lejonhjärta. Och så lite hästeri förstås, innan vi åkte in mot staden och lyssnade på kör och käkade onyttigheter och sedan konstaterade att planeringen kunde varit bättre, shoppa julklappar en söndag och komma in till stan vid halv tre för att lyssna på kör kl 3 var ingen bra idé för sen var allt stängt. Ni ser ju? Rätt typiskt Evelina i alla fall!

Vi bara fnissade åt det hela, det var trevligt ändå, träffade kusin-vitamin och P och fick se hennes pojkvän, dock blev jag för blyg för att hälsa (eller så var det något om att min kusinvitamin tyckte att det var lite skum situation att presentera oss, jag vet inte? :-P ).

Nu ikväll har jag faktiskt suttit med lite biomekanik. Men är rädd att jag kommer kugga på tentan bara genom löjliga och korkade slarvfel, jag slarvar även fast jag till och med försöker att vara extra noggrann och dubbelkolla och räkna ut med alla decimaler och så vidare. ÄNDÅ så får jag slarvfel. Så jäkla hopplöst. Det beror nog till viss del på att rutinen på att räkna inte är den största.

Nu ska jag krypa ner i min säng och ringa ett samtal till min älskling, och sedan sätta på ett avsnitt med vänner för att tvinga mej själv ner i sömn.

Imorgon är en ny dag, jag hoppas den bjuder på mycket snö, en intressant och lärorik förmiddag med funktionsundersökning och en bra eftermiddag med egen träning och sedan en bra kväll med god mat, lite biomekanikplugg och kanske lite hästeri.