Igår fyllde jag, som någon skrev på Mulen, ett kvartssekel. Det var en bra dag och framförallt vill jag tacka för alla gratulationer!

Nu ska jag åka hem till mor & far. Skönt-skönt!

Snälla... Kan jag inte bara ryckas upp ur detta. Jag funkar inte just nu. Jag vet att kusinvitamin inte menar det, antagligen förstår hon inte ens att det händer, men nu har hon rört runt i grytan Evelinas sörja av känslor två gånger senaste dagarna. Bara för att hon nämner en viss persons namn, att hon pratat med den eller som nu skulle snabba sej för att träffa den personen på systemet. Tårarna brann bakom ögonlocken hela vägen hem. Det behövs så j-vla lite för att det lilla välmående jag hade, har, ska raseras. Jag vill bara glömma. Glömma helt. Gå vidare. Snälla. Jag repeterar vad som sagts, gjorts, för varje dag så nystar jag upp fler och fler saker inne i mitt huvud, och det är både bra saker men också en hel del dåligt, sådant som jag stoppat undan och försökt "leva med" innan men nu inte behöver längre, sådant jag kan, eller borde, radera helt ur systemet. Varför saknar jag det så mycket, något som jag inte mådde bra av, trots allt som sårat mej, VARFÖR kan jag inte bara känna det också? Jag saknar så jävla mycket och ser ingen utväg. Bah. Vakuum. Jag vill bara få må bra, snälla?

Ja jistanes. Jag har 3 katter och 3 hästar som samtliga fäller för fulla muggar. Holy cow vad det är hår överallt. Jag som i vanliga fall anser kattgoset och hästgoset vara en nödvändighet typ stup i ett, får alltså hädanefter leva med att min näsa är alldeles igenproppad av djurhår som liksom kliar och irriterar men inte går att få bort. De är överallt, de tar över mitt liv!