Hade eventuellt tänkt vattengympa med K imorgon. Det berodde på hur det skulle kännas på spinningen idag (mer om den senare). Men det var fullbokat, så istället bestämde jag mej för att gymma. Och sällskap är alltid trevligt och jag & M gymmade ju i förra veckan och det kändes riktigt bra, "på rätt sida gränsen" liksom, så jag skickade ett sms. Han ringde upp.

Och samtalet förflöt som ett vanligt samtal med M tror jag?

Och när jag la på så sved besvikelsen i maggropen. Varför bryr jag mej? Varför lägger jag ens märke till såna här saker?

Vi pratade om honom, vad som hänt honom, jag gick lite över min egen gräns och frågade hur det var med honom och fick lägesrapporten, för jag bryr mej och vill veta.

Men inte ens något litet "Hur är det med dej?" tillbaka. Bara formellt bestämma vad som gäller angående morgondagen med tid, och så hej då.

Varför förväntar jag mej att en drastisk förändring i en människas personlighet ska ske? Varför vill jag ens det? Varför gör det ont att han helt enkelt inte verkar bry sej?

Jag borde inte bry mej. Det borde inte göra ont. Jag borde inte vilja ha någon förändring.

Fast, kanske är det en bra insikt. Det här är ju varför jag inte kan vara med honom. Men mitt hopp blir stukat. Finns det omtänksamma killar därute? Såna som är genuint intresserade av sina medmänniskor?

Det värsta och mest tragiska är att jag skriver detta, för att jag vet att han kan tänkas råka läsa detta.

SKJUT MEJ NÅGON!

Jag skrev ett långt inlägg igår men det drog ut så myckte på tiden (gjorde massa annat också) så när jag väl skickade det, så var jag utloggad = inlägget helt bortkastat i cyberrymden. Orkar inte skriva om, förresten så skriver jag ju mest för att "få ur mej" saker så det var redan ute = inget behov av att skriva mer.

Men i bilen på väg hem igår efter foderkurs, väckte en låt några tankar. Särskilt ovanstående textrad. Do you believe in life after love? Har aldrig förstått innebörden av den här låten men nu gör jag det.

Cher - Believe; http://www.youtube.com/watch?v=B5xsiKBJGW4

Jag hade tänkt mej på 2 timmars spinning idag men har sovit extremt dåligt (infektion i kroppen? eller VAD?) och känner mej mörbultad så har ännu inte bestämt mej om jag verkligen ska dit. Min teori är att nack,huvudvärken i veckan som varit har berott på en infektion, förkylning, som satte sej lite knas. 

Annars är det mest tentaplugg just nu. Och många tankar. På våren, sommaren men också den vinter som varit.

Jag skyller allt på min vän K som gjorde så jag råkade ramla in på http://www.have2have.se/ Jag har ju gått senast idag och klurat på det här med skor nu när det blir vår och sommar. Min älsklingar guld-converse sjunger verkligen på sista versen.

Också hittade jag dom här som jag blev kär i. Silvertygskor och svarta sneakers med fjärilstryck. 

De färgglada Donna Girl-skorna är jag helt förälskad i också men dom tänker jag inte köpa, för det har jag inte samvete med.