Om någon skulle sagt till mej för ett år sedan att jag skulle vara i ett gym och lyfta vikter, bland en massa testosteronstinna fåfänga grabbs och annat löst folk och fä som BETALAR FÖR SÅDANT MAN FÅR GRATIS PÅ EN GÅRD ( ;-) ), nu, så hade jag himlat med ögonen. Men alla utvecklas och förändras vi! Jag har insett att jag måste om jag ska klara av mitt framtida yrke. Fast det är inte bara det. Jag tycker det är kul också. :-P

Imorse var det styrketräning på gym på schemat, vi hade fem muskelgrupper i fem grupper och skulle hitta övningar i maskin, dragapparat, med fria vikter och med kroppen som belastning (en övning per del alltså) för den muskeln. Jag var allmänt låg och disträ, kändes som om tankarna driftade iväg stup i ett, men det var ändå intressant.

Men blev mer inspirerad att faktiskt ge gymmet en chans, så nu ikväll har jag varit iväg till gymmet på Iksu och kollat in maskiner och funderilurat och provat mej fram. Inte något regelrätt pass men har nog provat mej fram med typ alla muskler ;-).

Har dock en konstig känsla i kroppen. Den är som tung och lite trög, speciellt sedan onsdagens dubbla vattengympa-pass (Hur kul som helst! Jag älskar känslan av viktlöshet kombinerat med ohhhh så tungt motstånd!). Inte normal träningsvärkskänsla utan mer något annat.

Men jag tänker inte analysera så mycket, ska bara sova ut ordentligt imorgon, är dödstrött just nu, och ha en bra dag med mycket energigivande aktiviteter, typ hästgos och kanske lite ridning, och sedan käka gott käk med viktiga vitaminer och fettsyror och hoppas på att få rätsida på tunga, sega kroppen.

Om det är jobbigt att jag får sms som får mej att börja tänka, bli ledsen, må dåligt, så är det ändå jobbigare att göra det som behövs just då; skicka svars-sms och be om att inte få några fler. Det känns som om jag måste avsluta, och avsluta, och avsluta och jag är inte bra på det här, jag vill inte, men jag måste, och jag orkar egentligen inte med det. Jag vet ingenting. Bara att jag vill må bra.