....en.

Gjorde goda fiskbiffar och käkade till gröna ärter, en god sallad och så en creme fraiche-smörja. Kändes så där lördags-lyxigt. Tände ljus och myste lite.

Men blev mest ledsen för det hade varit grymt mycket bättre om jag fått dela middagen med någon. Hur kul är det att tillaga något smaskigt och inte få dela med sej av det?

Dagen har varit bra. Sovmorgon blev det inte direkt, vaknade 8.23 Sovit lite oroligt, antagligen på grund av en värkande nacke. 

Har stökat undan lite i köket, kört ett par maskiner tvätt, surfat, försökt kurera min huvud & nackvärk och tagit en härlig rekreationstur med Tanten Troll i skogen, och så på det den goda middagen. Väldigt lugnt alltså men jag behövde en sån här dag.

Ska strax gå ut och röra lite på liten svart-vit ponny också och sedan blir det en dusch innan melodifestivalen. Final ikväll, jag har bara sett ett par av bidragen så jag gissar ingenting.

Annars försöker jag skapa drömmar och små mål, helt för mej själv. Varför är det så svårt? Min världsbild och framtidsplanerande är helt beroende av tvåsamhet känns det som.

Tisdag

Tjaldur jobbades vid hand, verkade först lite disträ och jag blev påmind om att jag inte jobbat honom vid hand på väldigt länge, fick börja om lite från början med balansen i bogen så han hade någon koll på den. Men sedan när han väl började balansera upp sej kändes han riktigt fin. 

Kanske beror det litegrann på att han faktiskt balanserat om sej och använder sin kropp väldigt annorlunda nu motför förut, då är det som att "vara i en ny kropp"?

Lejonhjärta gick ett pass på långa tyglar längs byavägen. På grimman denna dag. Och det är hur kul som helst att jobba med den lille. Hade ju jobbat ett pass på långa tyglar några dagar innan och nu hade allt fallit på plats, som vi jobbade med då. Jobbade med stegförändringar och han jobbade så fint där. Sedan lite skolor och över i trav där vi jobbade med skolorna också. Allt bara flyter, inga missöden eller missförstånd, han jobbar på jättefint och förstår "allt" så jag avslutade redan innan vi hunnit till avtagsvägen inne i byn, och vände hemåt.

Onsdag tror jag inte någon av hästarna gjorde något men minnet kan ju svika mej, det är svårt att veta?

Torsdag

Hjärtat tömkördes innibyn men denna dag på bett. Nu ska bettet verkligen vänjas in på, är min tanke! Blev väldigt nedstämd första biten dock för trots remontnosgrimma och väldigt lösa tömmar så åker tungan över. HOPPLÖST. Dessutom stressar han upp sej själv över att han har något i munnen så bitvis står han på stället och kastar upp huvudet högt och långt bak och nästan reser sej, okontaktbar. Till slut tänkte jag att jag provar en ny teknik, han får trava och trava på så mycket han vill (dvs ordentligt) utan att jag stoppar upp framtill. Bara få honom att börja tänka mer framåt och på sin kropp, än på bettet. Och jag tror det funkade? Ingen tunga som for över bettet i alla fall och sedan var han betydligt MYCKET mer nöjd i munnen på väg hem, även i skritten, ingen tunga på hela vägen.

Jag var dock lite nedstämd efteråt, för jag blir så ledsen över hans ovilja till bett. Jag har ju ändå planer och tankar på att han ska kunna körtävlas i framtiden. Men det är så irriterande för jag vet att han går så himla bra bara på grimma, så hade jag fått köra bettlöst hade jag inte haft ett enda bekymmer...men nu måste jag köra honom på bett för den allmänna synen i körvärlden är att man måste ha bett för att det ska vara säkert. Men hur säkert är det med en häst som blir frustrerad och stressad av att ha något i munnen?

Jaja, nu ska jag ändå ge det en ORDENTLIG chans och verkligen försöka jobba bort detta beteende, målmedvetet. Ge det en ordentlig chans med de "verktyg" jag har i min egen kunskapsbank.

Trollfuxa red jag ett pass på gårdsplanen med Amazonas-sadeln. Oj vilken skillnad mot att sitta barbacka. Så mycket bättre och betydligt mycket mer nöjd häst. Så; inget mer barbacka på Trollfuxa i första taget.

Något har hänt och då menar jag inte negativt, utan något positivt. Tanten kändes explosiv, på ett positivt sätt, lite elektrisk och med någon sorts egen medvetenhet om att hon har förmågan att lyfta från marken och vara spänstig och stark även i den samlade ramen. Jag blev jätteglad åt den "nya" känslan. Planen för dagen var travarbete. Första traven i vänstervarvet blev underbar. Hon växte in i upptaget från traven utan att "dra fram tyngdpunkten" (genom att öka takten eller bara falla fram på framdelen) och gav sedan nästan passage-känsla, så mjuk och schwungig kändes hon. Men det blev nog lite jobbigt eller så var dte något annat för resten av passet var det si och så. Jag ler bara dock, det handlar mycket om att vi måste bli mer "ihop", jag ska tajma mej bättre och min sits ska "hitta" henne och hon ska hitta min sits, och fram tills dess får vi känna oss som låghalta kor lite nu och då, tror jag :-P. Nu vetjag ju att "den där traven" FINNS där! Och det är nog för att jag ska gå runt på små moln.

Efter passet och ända till idag har hon sett så himla fin ut i kroppen, våra små korta gårdsplanspass hjälper henne verkligen!!!  Det är den bästa feedback jag kan få.

Fredag

Hjärtat jobbade jag på långa tyglar på byavägen, men denna gång MED bett istället för grimma. Och det gick fantastiskt bra! Jag vågar inte sätta så mycket press och "använda" bettet så mycket utan ser till att jobba med små bitar av arbetet för förståelsen av bettet, med stegförändringar och sedan lite trav där enda kravet är att han ska hålla sej på hyfsat lösa tyglar när jag går (dvs korta ihop sej lite) men hyfsat bibehållen energi. Och tungan åkte bara ut ett par gånger under hela passet!!!

Det GÅR ju att "berömma" Lejonhjärta till vad som helst, nu är bara svårigheten att få honom att förstå att det är hans mun och betthantering som jag berömmer, inte något annat ;-). Men verkade som om jag kunde få honom ganska tillfreds även i stegförkortningsarbetet bara genom att berömma massor.

Det är också lättare att vara känslig och fin och snabbt tajmad i handen på långa tyglar jämfört med tömkörd.

Jag fick upp hoppet detta pass! Kanske kan även Lejonhjärta lära sej att bett inte är hemska saker?

Tjaldur följde med på promenad, ganska tråkig sådan för jag jobbade verkligen nada med honom, men det var ändå rätt mysigt och de behövs verkligen rent social med Tjaldur för att han ska kunna tex ledas ordentligt utan att bli stressad och tycka att jag "driver på" honom genom att vara placerad en bit bak och så.

Sådärja :-)