Jag älskar Damien Rice. Alltid kan han leverera. Den här låten hade jag missat innan just precis nyss. Men vilken låt. Speglar mitt humör just nu. Nä, det är inte strålande, men inte dåligt heller. Bara lite... som en man? ;-) 

Damien Rice och "Woman like a man". Sug på den du.

You lost me,
You cost me,
You taught me of me in the end.

Vill helt plötsligt sammanfatta några dagar, märkligt. Har inte ens velat skriva om mitt liv innan på några dagar. Men nu? Kommer bli en hel roman, tror jag? (kan inte någon skriva om det blir för långt eller om det faktiskt ÄR någon som kanske uppskattar att det är långt?)

I fredags så var jag på rätt lågt humör i början av dagen. Det kändes tufft att vara ensam på födelsedagen. Jag är väldigt ovan. I mitt vuxna liv har jag alltid vaknat bredvid någon på födelsedagen. Det var en stor tomhet hos mej. Jag kände mej extremt ensam. Men jag visste ju också att en del av de där starka känslorna var PMS. Det är märkligt att någonstans kunna se på sej utifrån och förstå att de där känslorna, bland annat en stor känsla av att inte "höra till", till stor del beror just på hormonerna.

Men det var en intressant labb på förmiddagen med konditionstest, och på eftermiddagen så packade jag in lite grejer i bil, satte för transporten och lastade på Lejonhjärta som knallade in självsäkert och omedelbart. Åkte till ridhuset där Lejonhjärta visade att han inte varit ifrån gården på väldigt länge, hingstig och stojig just när han kom ur transporten. Står ändå fint när jag selar på, men skriker och spänner upp sej. Talar om för hela världen att han har anlänt, bara för deras skull. ;-)

In i ridhuset där två ston reds. Första varvet så balanstravade han och gnäggade säkert 10 gånger, när jag provade göra ett par halter stod han mest och gjorde levader och man såg hur det rullade i huvudet för att hålla koll på märrarna. Men jag känner ju min lille hingstunge och jobbade bara på med halter, serpentiner, flytta framdel på fyrkanter, och han koncentrerar sej så himla fint trots att man också ser att han försöker ha liiite koll på märrarna och spänner upp sej lite extra när de kommer nära. Det enda osm är riktigt svårt är att stå stilla. 

Efter kanske 5-10 min släpper det värsta och han kan stå hur länge som helst i halterna helt fokuserad på mej trots att de andra hästarna galopperar runt honom. 

Då blir han lyhörd så man kan nästan styra honom med tanken, känns det som i alla fall. Det är som om hormonerna inte gör det man kan tänka sej, gör honom stökig och okänslig, tvärtom blir han så mycket mer känslig och lyhörd och lydig när man är på bortaplan. Hemma kan han ju bli lite nonchalant ibland och låtsas som om han glömt bort allt han kan. Men borta så är det "allvar" och då får han aldirg för sej att ifrågasätta. Ibland tror jag att han uppfattar det som om han impar på omgivningen genom att göra som matte säger, och om det är så, så har jag ju lyckats med träningen, att motivera honom ;-).

Jobbade lite med trav på volter också, ganska försiktigt eftersom han inte jobbat så mycket på detta vis, men han jobbade på riktigt fint, formar sej till handen trots att jag fortfarande bara tömkör på grimman, rör sej riktigt trevligt bitvis, han har MYCKET aktion i kroppen men den kommer inte hela vägen ännu eftersom balans och takt inte är helt utvecklad.

Såg att han blev iakttagen av de andra människorna, och de såg ut att diskutera något, jag kunde inte låta bli att undra vad de tänkte. Att jag är idiotisk som tömkör en uppenbart hingstig unghäst på grimma? Eller tyckte de kanske det var lite läckert att han går i rätt bra form och jobbar mycket lyhört på grimman? Att han är snygg? Rör sej trevligt? Att han har härlig utstrålning? Eller kanske tvärtom, kanske tyckte de att han såg ovårdad och ful ut? Eller vad? Men det får ju stanna vid funderingar.

Men jag väljer nog att tro att de var imponerade över hur läcker han är, och hur duktig han är som lyssnar så fint på grimman. :-P

Jag var ett enda stort leende när vi var klara, han ÄR JU SÅ NEDRANS FIN!!!

Man kan inte bli annat än lycklig. Det känns som om massor av bitar "ligger på rätt plats", nu handlar arbetet mest om att sakta men säkert öka kraven och utveckla fysik.

Sedan skulle ponnyn ju lastas och jag tycker nog överlag att han var jätteduktig, men det tog lite tid framförallt för att hästar leddes förbi, vi stod mitt bland alla hästhagar med en hel hög intresserade hästar, och han ville ju förstås helst hälsa på alla. Till slut drog jag linan förbi stången fram och då knallade han in fint.

Senare på kvällen så åkte jag mot staden och på inflyttningsfest/tentafest hos en i klassen. Vi fortsatte ut på Corona. Hade en väldigt trevlig kväll trots den låga känslan innan, vilken underbar klass vi har!

Lördag vaknade jag upp i min kusins lägenhet på Teg. Ville hem så fort som möjligt eftersom pojkarna väntade på sin frukost. Men bakis och med en rätt lång promenad till bilen som stod på Ålidhem, så dröjde jag lite i soffan med ett vattenglas eller två, framför teven.

Sedan knallade jag iväg mot Ålidhem. Det var rätt dunkelt på himlen när jag började gå, lite grått. Men så helt plötsligt reagerade jag på att det värmde i ansiktet, hettade rent av, solen tittade helt plötsligt fram!

En UNDERBAR dag blev det faktiskt! Och en bra dag att gå längs strandpromenaden i Umeå. :-)

Åkte hem till mor och far där det blev lite mer promenerande i eftermiddagssolen med fina vovvarna och morsan och så ÅT jag resten av kvällen. Blidde ingen tårta men jag led inte direkt av det. Eller vad sägs om tre-rätters och sedan chips med tre olika dippar? :-) Melodifestivalen och mycket hundgos. Hade en mycket härlig kväll!

Söndag ägnades när jag väl kom hem igen, till STÄDNING. Städning är den bästa sortens terapi när ett förhållande tar slut, tror jag? Rensa bort gammalt, stöka runt och skapa något nytt, flytta runt saker.

Sitter i skrivande stund och njuter åt min nya ordning i sovrumsfönstret. Jag känner mej nästan larvig som kan njuta så mycket av att titta på mina älskade växter. De är som mina barn, och jag skojar inte.

Hade många andra planer för söndagen också men i övrigt blev det mest slöande, lite pluggande och filmtittande, och kvällens händelser, prat, får vara förbehållet mina nära, inget för bloggen. Men kan väl säga i alla fall så mycket som att måndagmorgon vaknade jag på bästa sätt, en morgon som påminde om något som varit, och kände ändå en stark förvissning om att jag kommer klara det här, lite ro i bröstet, en känsla av - nu kan jag möta livet närmsta tiden, gå vidare, släppa, ta för mej och göra de förändringar jag behöver. Allt har sin tid och kanske finns vår tid någon gång i framtiden, men inte just nu. Det här är det bästa för oss båda, just precis just nu. Kort och gott, Jag mår bra! Jag vet att det bitvis kommer vara tufft hädanefter också men nu är jag stark i tron på mej själv och vad som är meningen med allt detta.

Måndag hade vi andra grupparbetet, fick sitta några timmar och diskutera det vi läst innan vi lyssnade på redovisningar och redovisade vårt eget. Känner mej hyfsat klar med diabetes nu. Ska bli skönt att gå vidare till ett helt nytt grupparbete, som ska redovisas nästa vecka.

Måndagen blev annars en rättbra kväll, tog hand om mej själv :-). Lite plugg, lite god enkel lyx-mat åt mej själv, och sedan jobb med alla 3 hästarna, jobb som är som energi för själen. Jag älskar de här djuren! Trollfuxa visade att hon mår SÅ BRA just nu, när jag linade henne. Lejonhjärta drog däcket på ett bra sätt och Tjaldur förändrade jag nu linarbetet lite, för att lägga till nästa svårighet, och det känns typ hur kul som helst. Han har ju RIKTIGT bra trav egentligen! (är inte det jätte-märkligt?)

Nu är det tisdag och jag har haft en föreläsning på förmiddagen som var intressant och givande, och den kändes nog inte lika intensivt späckad på ny information som alla andra föreläsningar den här kursen?

Ska slappa ett tag nu, läsa en artikel som knyter an till dagens föreläsning, kanske börja se filmen jag fick av K igår, landa och sova lite, och planen för kvällen är ungefär som gårdagen, ta hand om mej själv, fippla med hästarna, plugga, åka in och träna, ett pass Body Balance rätt sent är min plan.

:-)

Så där, då var romanen skriven. Hej svejs! Hoppas ni andra också har en rätt bra dag och kommer ihåg att ta hand om er själva, gör det som ger er själ energi, och unnar er det.