Provade på Body Combat igår för första gången och det var en hit! Kommer gå på det många fler gånger. Det är en sorts kampsportsinspirerad konditionsträning typ. Mycket peppande musik, galet intensiv instruktör och härliga moves. Jag gillar egentligen inte tv-spel något värst men det finns ett jag diggar, Tekken, och det här kändes ungefär som Tekken. Jag behövde få "slå ur mej" lite aggressioner. Jag hängde inte med så bra i allting, och måste nog framförallt jobba lite på tekniken, men det är ju en träningsfråga. Det var dessutom så högt tempo så jag tror ingen annan någonsin märkte att jag var ur takt lite nu och då ;-). Förutom instruktören då.

Idag är det "vila" från Iksu-träning som gäller men imorgon är två vattengympapass inbokade. Appropå vattengumpa, så lärde jag mej igårkväll och fick tillfälle att höra med några av mina klasskompisar idag, att det inte blir någon excentrisk träning i vattnet, om man inte använder hantlar. Logiskt, det finns ju ingen tyngdlag att "hålla emot". (se där K, jag fattar nu! :-P) Och det är därför man inte får träningsvärk på samma sätt i vattnet, för den excentriska träningen ger mycket mer träningsvärk än koncentrisk. Jupp, så har ni också lärt er något!

Eller? ;-)

Behövde rensa telefonen för där var fullt i inkorgen. Tänkte att detta blir ett tillfälle att läsa igenom såna sms som sårat och gjort ont och se hur det känns, och sedan radera dem. Det var ingen bra idé. Det gör fortfarande väldigt ont. Får känslan av andnöd och det svider i mag & hjärttrakten. Tårarna bränner bakom ögonlocken. Vill använda ett uttryck som används i ett av smsen, är du nöjd nu? Även fast jag tycker det är ett väldigt lågt uttryck, så känns det...passande. 

Du lyckades, grattis. Du sårade. Så jag knappt kan andas och får en kall äcklig rysning genom hela kroppen när jag läser vad som skrevs. Jag förstår fortfarande inte hur och varför man beter sej på det sättet mot någon man påstår sej älska. Kommer nog aldrig förstå, VILL inte heller förstå för det skulle väl kanske kräva att jag var på samma nivå, att jag också skulle kunna göra så. Ledsen och lite tom just nu. Men nu är de raderade. Men hur gör jag med mina minnen? Såren? Hur läker man...?

Jag vill förlåta. Jag menar inte förlåta som i att ta tillbaka och försöka lappa ihop ett förhållande. Men jag vill kunna förlåta, släppa allt som sagts, bara släppa och gå vidare, inte integrera det i mej, det som är jag, min kärna. För min egen skull. Jag måste nog det, annars kommer jag väl bära på den här ilskan och ledsna känslan tills den dör ut av gammal ålder och dåligt minne, eller något.

Blandat med dessa sms finns sms från vänner som ställt upp, och jag blir varm inombords av dem. Tänk att det finns såna änglar i min närhet!