Bah!

Kände mej "skum" idag i skolan. Litegrann som när man har en förkylning på G, det känns som om man har en infektion i kroppen, lite ont i magen, en sur svidande känsla, trött i ögonen, ett tryck över tinningarna, kroppen känns lite överkänslig, huden irriterar sej på saker som annars är fullt normala.

Sa det åt M ikväll också, att det var en konstig känsla i kroppen hela dagen, och det var också därför jag hoppade över kvällens spinning-pass.

Och nu då, så är den här... UVI igen. Aj aj aj så ont. :-( Men denna gång känner jag igen tecknen rätt bra så har smällt i mej en halvliter apelsinjuice och ska husera med min bäste vän vetekudden nu när jag kryper ner under täcket.

Men undrar varför?

Nu är det mindre än en vecka kvar till tenta. Jag har haft lite blandat panik, särskilt när jag hör och läser om hur mycket mina klasskamrater kan, och hur de pluggar. Oj oj. Men just nu är jag rätt lugn. M har stökat på här i köket, rensat filtret i diskmaskinen och fyllt den, och står just nu i duschen. Det är en härlig känsla att sitta och njuta av värmen i mitt hem, lyssnandes på diskmaskinen och på porlet innifrån badrummet.

Jag har önskat att dygnet hade lite flera timmar nu senaste dagarna. Men från och med imorgon så går jag in med skygglappar. Har inget annat inplanerat förutom födelsedagsfirande av farsa & farbror, på lördag. Och på onsdag har vi ju presentationen av grupparbetet. I övrigt har jag lovat mej själv att plugga flitigt, för det vore värt att klara denna tenta. Väldigt ovärt att inte klara den!

Ikväll har jag varit på ett möte, tema, inspriationsföreläsning om Bioresurser. Det var en härlig kvällstripp tycker jag och framförallt givande diskussioner i bilen med min käre M, om det här med självförsörjning och framtiden utan olja. Det är så givande att ha någon att diskutera med där det hela tiden finns ett utbyte, förståelse men också olika synvinklar, olika kunskaper.

Vi har konstaterat det senaste tiden, fasiken så detta samhälle är knas, då man inte ens har tid att verkligen prata med varandra! För det är just så det känns. Det är så himla viktigt att verkligen kunna prata, om allt och inget, med "den man håller kär".

Jag vill ha något annat, går det? Ett liv där man har tid för det som är viktigt i livet?

Jag längtar tills marken i skogen tinar fram och jag & mina djur kan upptäcka nya stigar, nya vägar, nya världar häruppe i skogarna runtom oss. Jag vill känna alla lukter i vårskogen. Jag vill se hur världen, himlen, skogen, marken, förändras av värme och sol. Jag vill ha flera timmar långa off road-promenader tillsammans med Tjaldur lös, busa med min frihetsälskande lille plutt på vårt egna lilla vis i vårskogen. Jag vill upptäcka nya stigar och bli exalterad över att "kartlägga" skogen, tillsammans med Hjärtat, jag vill köra honom och låta honom upptäcka hur otroligt stor värld som ligger för hans fötter. Jag vill sitta på Trollfuxas rygg och bara njuta av luften och livet längs vägarna och alla off road-stigar i nejden. Upp på berget i grannbyn, dit vill jag! Jag vill sicksacka mellan alla björkarna där bävern gått fram som en galning, tillsammans med den gamla tanten. Jag vet att hon skulle vara helt lyrisk över det och vara helt i sin rätta natur därute i skogen utan stigar och upptrampade gamla mönster. Det här bär jag med mej just nu. Märklig vårkänsla.

Kom igen, ge mej vår, ge mej off road-promenader i en skog som väcks till liv, i flera timmar, då jag kan lägga mej raklång på mossan och bara andas in och lyssna på fåglarna och njuta tillsammans med djuren. Jag har så många fina ljusa minnen från de två vårar jag bott här. Varje vår blir bara bättre än den innan. Och det beror helt på hästarna och på skogen.

Vet inte varifrån den här längtan kom egentligen. Det är faktiskt riktigt fint här just nu. Riiiiiiktig vinter. Men det blir så kallt och kargt och otillgängligt. Allt blir till en kamp, jag saknar att vara lätt på foten. Låta benen föra mej framåt utan plan.

I fredags red vi ut, jag med Trollfuxa och Tove på Miró, och skrittade i djupsnön. Det var en underbar tur, Trollfuxa så glad över att få komma ut så matte får ont i hjärtat av dåligt samvete över att hon får komma ut för lite, och snön bjöd på härligt lagom motstånd. Fluffig pudersnö. Träden är snötyngda och världen gnistrar av ljuset från vinterhimlen.

Men jag är inte helt här, är jag? Just nu? Är det därför jag längtar?

Är det ett alternativ?

Jag skulle behöva kunna vara på flera olika platser samtidigt, om det är möjligt?

Idag har jag varit på Foderkurs. Som om jag har för LITE att syssla med redan som det är :-P. 5 tillfällen under våren, arrangerade genom Gröna Navet med en påläst duktig föreläsare. Det var jättekul, en hel del gammal skåpmat som är kul att höra ändå och några nya tankar. Ska bli kul att gå kursen under våren. Det knyter faktiskt an rätt bra till det jag pluggar just nu också. Vi är ju trots allt samma skrot och korn i grund och botten, alla djur.

Det konstiga är att det känns inte ALLS tungt att sätta sej med kurslitteraturen i den kursen, skulle vilja göra det NU. Men att sätta mej med i princip samma kurslitteratur, i den jag måste läsa...haha det tar emot som tusan? Människans psyke works in mysterious ways.

Igår svullade jag loss totalt hela kvällen med lyxig (FET) mat och både tårta och ostkrokar och pepsi. Men jag konstaterar bara att jag blir inte MÄNNISKA av att sätta i mej koffein. Shit så dåligt min kropp mår av det där. Sov väldigt oroligt, vid 4-tiden börjar jag vakna till, bli irriterad på att M snarkar, somna om, känner någon skum surtrött känsla i luftvägar och mage (svårt att beskriva), vaknar, irriterar mej och så vidare. Vaknar verkligen på helt fel sida. (Men det var rätt mysigt ändå imorse, när jag väl insåg själv att jaha, jag kommer inte få sova normalt denna morgon, bara att acceptera och vända det hela) 

Känslan fortsätter sedan hela dagen, det känns litegrann som om jag har feber eller en infektion i kroppen, ögonen är jättetrötta och KÄNNS rent av helt utsprängda, men jag har egentligen inga problem att hålla mej vaken ändå huvudet värker och är nästan "överhettat" och så vidare.

Och ja, nu är mönstret så tydligt att jag VET att det beror på mina 2-3 glas Pepsi Max igårkväll. Senaste månaderna har det upprepat sej enbart då jag druckit Pepsi.

Och det enda jag kan tänka mej är att alla "symptom" beror på koffeinet? Gaaaaalet.

Nä, jag ska fasiken vara extremt återhållsam med det där i framtiden.

Om jag bortser från det har jag haft en riktigt bra heldag, 9.30-16, lyssnandes på föreläsningar, idag med :-)

NU ska jag strax vila huvudet lite (ont-ont) och sedan sätta mej med plugg resten av kvällen. Och så ska jag laga något lite lyxigare åt mej själv!

Vad skulle man göra utan dem?

Ärligt?

Jag älskar er!

Ett särskilt tack idag till K som hjälpte mej här på kvällskvisten. Fattar inte hur många timmar jag suttit på MSN, gråtandes, funderandes, vändandes och vridandes på situationer, beteenden och jobbiga känslor tillsammans med dina kloka frågor och synvinklar. Nu ska jag sova gott, det behövdes och värmer.

Och så en tanke till E, tack för goooo middag, jag är så tacksam att ha dej här och är jätteglad att få träffa dej igen! Du är en väldigt fin vän, hoppas du förstår att jag tycker det.

Idag hade vi en labb-dag, så uppskattat! På respirationen och cirkulationen. Det behövdes praktisk återkoppling för att vissa begrepp skulle landa, måste jag säga.

Men att jag skulle bli så glad över att höra pulsen i a. brachialis när vi tog blodtryck på varandra. Haha, jag hoppade till och sprack upp i ett leende så jag missade helt att kolla var det systoliska blodtrycket egentligen låg. Det är bara att fnissa lite och göra det igen, då beredd på att det blir sånt tydligt ljud. Känner mej larvig. Hur kan man bli så glad över att höra blod pulsera?

En reflektion; med stetoskop mot kroppen så låter det som ett helt universum därinne. Jag skojar inte. Fattar ni att vi har ett helt eget litet universum, i vår egen kropp?

Eller det behöver ni inte fatta, men det är min dagens insikt.

Senaste tre dagarna har varit intensiva på träningsfronten, för att vara mej. Benpasset med Linnéa och Jennie har gjort mej närapå invalid i två dagar. Mina ben lyder inte, jag backar nerför trappor och har problem att sätta mej på toan och ändå hellre ta mej in i bilen.

Körde ett Pilates-pass igår. Skönt pass, ajaj i magge-musklerna, men fick inte någon bra rytm i några av rörelserna, koordinationen. Blir nog bättre om jag är med fler gånger.

Tänkte bota de onda låren och rumpan, med ett spinningpass imorse. Tänkte att det kanske är rätt medicin mot skoltröttheten (somnar på varje föreläsning ju), att träna FÖRE skolan.

Haha, de första 10 minutrarna var smärtsamma för de onda låren. Men sedan fick jag upp värmen. Men vette sjutton om jag botade träningsvärken, det har varit värre än innan idag.

Nu ska jag ha ett par "vilo-dagar" från Iksu-träningen innan det är Mind-dag på söndag, då tänkte jag slå på stort och köra både ett spinningpass och Body Balance.

Hästarna har jag prioriterat ner lite, Trollis gick vid hand & Tjaldur på lina i förrgår och igår fick Hjärtat pulsa i djupsnön först (för att kunna uppföra sej) och sedan promenix med arbete på långa tyglar typ. Älskar den ponnyn, arbetet med honom är alltid givande och så enkelt, han jobbade på fint i öppnor och slutor i skritt och i öppnor i traven.

De andra två jobbar på precis lika fint faktiskt också.

Idag har de fått vila. Fanns/finns inte tid. Har knappt hälsat på dem känns det som :-(.

NU ska jag ut och elda och sedan plugga mej själv till sömn. Lungor och respiration är fokuset närmsta dagen/dagarna tror jag.

Idag åt jag riktigt gott!

Förvällde fänkål i lättsaltat vatten. Sedan olivolja och riven ost över och in i ugnen och gratinera.

Halloumi i tjocka skivor stektes på.

Bulgur som kokade i buljong. Sedan i med rödlök, citronsaft, en hel massa persilja och pressade ner vitlök. Skulle också varit tabasco och äpple, men tabascon glömde jag och äpplet hade jag redan ätit upp ;-). Det funkade bra ändå!

Och så turkisk yoghurt blandad med soltorkade tomater och basilika.

Yummie!

Jag har många troll i mitt huvud ikväll. De vandrar där emellan alla positiva känslor och minnen, och ger konstiga skuggor. Jag försöker se på dem utifrån och låta dem passera förbi utan att fastna vid dem. Men det är svårt.

Samtidigt. Vid samtalet igår, att höra din röst, ger mej märkliga sköna "kårar" längs nacken. Vad gör du med mej människa? Det var som om du befann dej bredvid mej, jag kände din lukt, och det gjorde mej så lugn inombords. Där och då har jag tillit till mej själv, till dej, till framtiden, jag vet att allt kommer bli bra och att allt är bra. En tanke på dina mjuka läppar mot mina ger en våg av sköna känslor genom kroppen. Tänk....Bara en tanke.

Min rädsla ikväll, är att du inte tycker det är lika magiskt som jag, att du inte har samma starka känsla. Att du inte saknar mej, behöver mej, på samma sätt som jag behöver dej och saknar dej. Att du hör av dej bara pliktskyldigast. Att du säger det som är förväntat av dej. Men att din känsla är någon annanstans, att det inte är äkta?

Det gör mej så sårbar. Det är som om jag lägger fram mitt hjärta, ger det till dej, i sin helhet och jag skakar av rädsla över vad du kommer göra med det. Det ger mej kalla kårar längs ryggraden.

Hjälp?

Sämst version, hatar live på youtube men det fanns inte något annat att hitta vid ett snabbsök. Lyssna på spotify istället!

Wrap my arms
Around your name
Feel your breath
Against my pain
As i breathe out the past is gone

Empty smile
Naked heart
Who I Was
Falls apart
When you're here inside of me

Feel till you're numb
Depth perception becoming
The new deaf & dumb

I'm losing myself just to find a place in your mind
In your mind
Changing myself just to stand along in your eyes
In your eyes... pull me in
Take me out
Make me over

Read the wave
Ride your fears
In this ocean of years
We've been here, swimming on

Take me deep
Till I find
Every corner of your mind
We've been here, swimming on

Touch till you taste
All the time we are wasting
Alone, waiting here

Pull me in
Take me out
Make me over and shout me out loud
Shout me out loud