Jag saknar någon... det gör ont, för han gjorde mej illa. Men jag saknar ändå. Behöver gråta men har någon spärr. Allt som görs, relaterar jag till honom. Se på film, spela kort, gå på en restaurang, ett café, att parkera bilen, köra till skolan, laga mat, lyssna på musik, vara med hästarna, till och med plugga, allt relaterar till honom. Räcker det inte nu, varför kan jag inte bara släppa?

Jag känner att det är nog, jag har inte ork riktigt. (Varför känner jag mej ofta så fragil när det gäller orken? Känner alla så här, att energin är något man måste vara otroligt rädd om, för vips står man där med orken långt ner i skoskaften och undrar hur man ska orka ta nästa steg? Mmm det kanske dom gör?) Men jag måste orka mej igenom detta. Utan att ge vika för den del av mej som bara vill sträcka ut en hand och få en kyss och ett förlåt och sedan bara låtsas som om ingenting hänt.

Jag behöver en kram, en kyss, jag vill ha närhet, värme. Nu. Någon att krama, hålla om, lukta på, känna värmen från, pussa på, någon att glömma bort tid och rum med.

Och nu gråter jag.

Plugget är trots allt en fristad, ganska neutralt egentligen, så nu ska jag läsa igenom ett litet kompendie om arbetsproven. Alltid nyttigt att läsa igen och igen och igen, antar jag. Sedan ska jag mata mej med något lättsmält. Film eller något på SVT Play eller Tv4 Replay kanske. Eller så pluggar jag mej helt enkelt till sömns för jag kan inte med att titta på något avsnitt av Packat & klart utan att tänka på att Dit skulle jag vilja åka med M... eller se någon film som garanterat relateras på NÅGOT vis till hela situationen... 

Schnipp schnapp. Puss och God Natt på alla bloggläsare. Hur mår Ni ikväll?

Borde ligga i min säng och sussa. Men det här går väl bra också?

Har spenderat mycket tid senaste två dagarna med människor som betyder mycket för mej.

Igår var jag till G och han bjöd mej på käk, jag gosade med vovva, tittade på film och promenixade på ett blåsigt Röbäck med världens finaste lilla hund. Jag är glad, att det funkar så bra att ha honom som vän, hittils. Jag behöver det.

Idag efter skolan så hade jag kvalitetstajm med morsan. Kollade på tapeter, har nog hyfsat väl bestämt mej för vad jag tänkt mej, valet ligger mellan två tapeter tror jag. Sedan käkade vi gott och så gick vi till Schmäck för att avnjuta Malins uppträdande.

http://www.malinfrimodig.se/ Gå dit och lyssna!

Jag var nära till gråten stup i ett men jag är ju lite blödig också som bekant. Höll tillbaka rätt bra dock för...inte bekvämt just där och då att storböla... Vill inte förklara något. Men att Malin sjunger med känsla är ett konstaterande!

Sedan har jag spelat kort med kusinvitamin, barndomsvän C och så K och skrattat massor och glömt bort tiden, så kom hem nu vid 2.

Här hemma har E skött om katter och hästar och det är SÅN LYX. Helt utan dåligt samvete kunde jag sitta i stan! Det händer....MYCKET SÄLLAN. Om någonsin?

Otroligt tacksam! Kan inte du bli min hemmafru? Pliiiiiis?

Jag mår inte riktigt bra än. Ganska pyton faktiskt. Senaste teorin är att flunsan satte sej skumt i kroppen på mej. Kanske inte skumt, om nacken är den "svaga länken", att infektioner letar sej ditåt.

Klar stjärnhimmel ikväll vilket bådar gott inför morgondagen, jag hoppas högtrycket håller i sej så jag vaknar till strålande solsken.

Tills vidare, hej svejs, ha det gött!

Det ska jag ha, kryper ner i sängen nu.

Min nacke min nacke.

Jag föll ju av min käre Tjaldur i slutet på november, förloppet var helt enkelt så att jag flög av med baksidan av huvudet först, tänk snärt bakåt (under luftfärden) och där slog jag i backen så huvudet fjädrades framåt. Typ som att bli påkörd bakifrån=whiplash. Sträckte ut muskulaturen på framsidan nacken och även nerver där, och baksidan var ordentligt tillknölad också. Efter röntgen fanns en viss rädsla att det skulle vara påverkan på halskotorna men det var falskt alaram (puh) men det stoppar ändå inte att mjukdelarna blev rejält tillknölade.

Har inte haft några speciella problem egentligen, det tog ungefär en månad innan nacken började kännas mer "normal" (stel och öm och värkande innan dess) och då var jag ju klantig och vurpade på en Bob så jag slog i den igen och hade lite ont igen i ett par veckor. Men efter det har det känts rätt ok.

Men för dryga veckan sedan var jag ju dum att headbanga, pyttelite men ändå (!), och jag tror det här beror på det? Haft återkommande problem med en rungande huvudvärk om kvällarna särskilt om jag tränat, även innan "headbangandet" men framförallt nu senaste veckan (eskalerande problem!). Har analyserat och tänkt att det beror på att jag har för "dålig hållning" i halsryggraden vid viss sorts träning, alltså att jag får lite gam-nacke och överanstränger nackmuskulaturen för mycket.

Men bah, igårkväll var det riktigt dåligt i nacken, ont-ont, och jag var återigen lite dum, låg i sängen och kollade på datorn (serie) och då blir vinkeln för nacken dålig, det vet jag sedan innan.

Gick emot alla mina principer och tog en värkis innan sängdags och värmde också vetekudden.

Vaknade imorse av att jag mådde illa, när jag klev upp ur sängen kände jag mej på allvar FULL och/eller bakis. Rund under fötterna, vimmelkantig och framförallt mådde jag rejält illa, kräksjuk. Gör det fortfarande, alltså mår illa och känner mej full.

BAH! Hänger det ihop eller har jag bara vätskebrist eller någon magsjuka?

Har bokat två vattengympapass ikväll. Vill vill vill gå på det, hur kul som helst ju. Men är jag dum? Funderar på att ta kontakt med vården på något vis.

Kurerar mej just nu med det jag kan få i mej (avokado) och Resorb och juice (går ju inte dricka vattnet här). Kanske, kanske?

FÖR ÖVRIGT SKINER SOLEN UTE OCH DET ÄR FANTASTISKT FINT!

Provade på Body Combat igår för första gången och det var en hit! Kommer gå på det många fler gånger. Det är en sorts kampsportsinspirerad konditionsträning typ. Mycket peppande musik, galet intensiv instruktör och härliga moves. Jag gillar egentligen inte tv-spel något värst men det finns ett jag diggar, Tekken, och det här kändes ungefär som Tekken. Jag behövde få "slå ur mej" lite aggressioner. Jag hängde inte med så bra i allting, och måste nog framförallt jobba lite på tekniken, men det är ju en träningsfråga. Det var dessutom så högt tempo så jag tror ingen annan någonsin märkte att jag var ur takt lite nu och då ;-). Förutom instruktören då.

Idag är det "vila" från Iksu-träning som gäller men imorgon är två vattengympapass inbokade. Appropå vattengumpa, så lärde jag mej igårkväll och fick tillfälle att höra med några av mina klasskompisar idag, att det inte blir någon excentrisk träning i vattnet, om man inte använder hantlar. Logiskt, det finns ju ingen tyngdlag att "hålla emot". (se där K, jag fattar nu! :-P) Och det är därför man inte får träningsvärk på samma sätt i vattnet, för den excentriska träningen ger mycket mer träningsvärk än koncentrisk. Jupp, så har ni också lärt er något!

Eller? ;-)

Behövde rensa telefonen för där var fullt i inkorgen. Tänkte att detta blir ett tillfälle att läsa igenom såna sms som sårat och gjort ont och se hur det känns, och sedan radera dem. Det var ingen bra idé. Det gör fortfarande väldigt ont. Får känslan av andnöd och det svider i mag & hjärttrakten. Tårarna bränner bakom ögonlocken. Vill använda ett uttryck som används i ett av smsen, är du nöjd nu? Även fast jag tycker det är ett väldigt lågt uttryck, så känns det...passande. 

Du lyckades, grattis. Du sårade. Så jag knappt kan andas och får en kall äcklig rysning genom hela kroppen när jag läser vad som skrevs. Jag förstår fortfarande inte hur och varför man beter sej på det sättet mot någon man påstår sej älska. Kommer nog aldrig förstå, VILL inte heller förstå för det skulle väl kanske kräva att jag var på samma nivå, att jag också skulle kunna göra så. Ledsen och lite tom just nu. Men nu är de raderade. Men hur gör jag med mina minnen? Såren? Hur läker man...?

Jag vill förlåta. Jag menar inte förlåta som i att ta tillbaka och försöka lappa ihop ett förhållande. Men jag vill kunna förlåta, släppa allt som sagts, bara släppa och gå vidare, inte integrera det i mej, det som är jag, min kärna. För min egen skull. Jag måste nog det, annars kommer jag väl bära på den här ilskan och ledsna känslan tills den dör ut av gammal ålder och dåligt minne, eller något.

Blandat med dessa sms finns sms från vänner som ställt upp, och jag blir varm inombords av dem. Tänk att det finns såna änglar i min närhet!

När solen värmer och man till och med kan börja skönja ASFALTEN på gårdsplanen, längs husväggen? :-) :-) :-)

Det har varit en intensiv dag och nu har jag varit inne och käkat. Det blev rester från igår men stekte även på några potatisbullar (tror jag de heter). Yummie. Har varit till ridhuset med Tjaldur & Miró och Tove följde sedan med på en körtur med Lejonhjärta. Glädje över fina Pojkarna! Sedan har jag grejat på med gårdssysslor, skottat snö (det rasar från taken!), fixat in höbal i hagen och blandat njutning av det fina vädret med att svära lite över att saker och ting inte alltid går precis som man tänkt ;-). Tänkte knalla iväg på en liten promenix medan solskenet varar, den av de fyrbenta som ännu inte gjort något speciellt idag får nog hänga med. Sedan tänkte jag våga mej på att gå på ett Body Combat-pass och jag är lite nervös. Antagligen kommer jag vara helt lost och inte hänga med. Men det gör väl inget, eller? Jag intalar mej själv att man måste ge det i alla fall minst 3-4 pass, när man provar något nytt, innan man bestämmer om det är något för mej.

Ja egentligen är inte detta min typ av musik alls, men just denna låt got to me på ett väldigt intensivt sätt. Texten texten!

(jag klipper alltid bort alla refränger utan en för vad är poängen med att läsa dom tio gånger om...)

Dreaming, hoping
For another try
I've been looking, searching
Deeper down inside
And if I lose my way
I'll find another road
'Cause I can make a change
On my own

I'm moving on
And I'm gonna get stronger now
And nothing will break me down
I will not give in to doubt
Those days are gone
I can be who I wanna be
And start living my life of me
I believe it finally
I'm moving on

Something, somewhere
That I long to find
I am learning slowly
One day at a time
That if I lose and fail
I'll be fine

To a brighter dawn
Gotta take the fight
I can make it right

....en.

Gjorde goda fiskbiffar och käkade till gröna ärter, en god sallad och så en creme fraiche-smörja. Kändes så där lördags-lyxigt. Tände ljus och myste lite.

Men blev mest ledsen för det hade varit grymt mycket bättre om jag fått dela middagen med någon. Hur kul är det att tillaga något smaskigt och inte få dela med sej av det?

Dagen har varit bra. Sovmorgon blev det inte direkt, vaknade 8.23 Sovit lite oroligt, antagligen på grund av en värkande nacke. 

Har stökat undan lite i köket, kört ett par maskiner tvätt, surfat, försökt kurera min huvud & nackvärk och tagit en härlig rekreationstur med Tanten Troll i skogen, och så på det den goda middagen. Väldigt lugnt alltså men jag behövde en sån här dag.

Ska strax gå ut och röra lite på liten svart-vit ponny också och sedan blir det en dusch innan melodifestivalen. Final ikväll, jag har bara sett ett par av bidragen så jag gissar ingenting.

Annars försöker jag skapa drömmar och små mål, helt för mej själv. Varför är det så svårt? Min världsbild och framtidsplanerande är helt beroende av tvåsamhet känns det som.